Bilder av ett barns dödskamp

Sebastian visste att han snart skulle dö. Och frilansfotografen Anna von Brömssen ville berätta hans historia. Tillsammans med reportern Marie Branner följde hon hans sista dagar i livet. Reportaget har vunnit flera pris, bland annat Stora journalistpriset i klassen Årets berättare. "För ett unikt reportage där läsaren får följa något så smärtsamt som ett barns dödskamp, skildrad med värdighet och värme", lyder motiveringen. I morgon kommer Anna von Brömssen till Konstens hus i Luleå med sin föreläsning Sebastian- en bildberättelse om kärlek, liv och död. Sebastian dog i mars. Anna von Brömssen hade då följt honom i tre veckor och fotograferade begravningen och sorgearbetet en månad till. Sen tog det drygt fyra månader innan reportaget publicerades i Göteborgs-Posten. - Det kändes fel att publicera precis efter begravningen. Vi kände att vi behövde spelrum för att skriva och välja bilder, få distans. Många bilder som var viktiga i början visade sig inte vara så viktiga mot slutet, berättar Anna von Brömssen. <SPAN class=mr>Ville inte göra övertramp </SPAN>En bild som valdes bort var till exempel när Sebastians döda kropp förs bort ensam mot bårhuset. Sekvensen kändes som bärande men slopades eftersom bilden blev för hård och inte kändes ärlig mot den övriga berättelsen. - Jag ville få fram en berättelse som är nära, men där jag inte gjorde några övertramp. Det ska kännas att jag var mitt i händelserna och att det inte fanns någon skyddshinna mellan honom och mig. Jag har försökt göra så raka bilder som möjligt: så här trött var han, så här ont gjorde det. Samtidigt har jag försökt balansera bilderna av en trött och lidande pojke med bilder där han är mer aktiv, berättar hon. Bilderna av den fotbollstokige 15-åringen Sebastian löper kronologiskt och nästan filmiskt i en hudnära resa mot döden, och förbi till begravningen där Sebbe gjorts fin i sin fotbollströja. Anna von Brömssen träffade familjen tre veckor innan Sebastian dog. Hon jobbade då med uppdraget att illustrera redan färdiga texter till boken Sorgen är kärlekens pris av Gillis Edman. Efter två dagars fotograferande fick hon kontakt med Marie Branner, en reporter som i samma veva hört talas om familjen via vänner, och tanken på ett tidningsreportage tog form. Under de intensiva veckor som följde besökte Anna von Brömssen familjen så gott som varje dag. Ibland en timme, ibland 12 timmar. Hon fotograferade ofta under dagen och Marie Branner kom på kvällen och pratade. Mot slutet var de för det mesta på plats tillsammans. Familjen var tillmötesgående på ett fantastiskt sätt. - Och Sebastian ville berätta för att folk skulle komma ihåg honom. En kväll hade han sagt till sin pappa att han skulle bli odödlig genom mina bilder. Det fanns hela tiden i mitt bakhuvud och hjälpte mig framåt. Varje dag fanns känslan av att han kanske dör i morgon, alla visste det. <SPAN class=mr>Nära dörren </SPAN>Det som var svårt under fotograferandet var avvägningen av hur många bilder som är okej att ta i en situation. - Att vara nära men inte klampa på. Jag försökte minimera antalet exponeringar. Och jag höll mig ofta nära en dörr om situationen skulle bli för tuff och jag hade känt att jag borde lämna rummet. Det är nu drygt ett och ett halvt år efter Sebastians död och relationen till familjen består. Anna von Brömssen hade aldrig tänkt på att en fotograf kan vinna Stora journalistpriset och hon är lycklig över utmärkelsen. Sebastians familj gläds med henne och hon hoppas att Sebastian någonstans i sin himmel också kan glädjas. Minnet av honom är fortfarande starkt. Anna von Brömssen säger att bilderna alltid är med henne, liksom saker Sebastian sagt. Till exempel när han under svåra smärtor frågade läkaren varför han inte bara kunde få dö. Sådana minnen är en del av att vara årets berättare. - Jag gör hellre ett jobb som kan göra ont i mig än att plåta gubbar bakom skrivbord, säger Anna von Brömssen. Vad kommer vi att få höra imorgon? - Jag ska berätta om reportaget, vilka frågor man ställs inför, vad som känts bra och vad som känts dåligt. Och visa bilder förstås. Det ska bli kul, det är första gången jag åker till Luleå.

Bilder av ett barns dödskamp

Anna von Brömssen vann stora journalistpriset för ett bildreportage om tonåringen Sebastians dödskamp, hans sista veckor i livet.