"Bilden av Sverige som så civiliserat stämmer inte"
Lo Kauppi har på scen berättat om hur hon var på väg in i kriminalitet. Nu regisserar hon egna pjäsen Bergsprängardöttrarna, om de som inte hade samma tur som hon själv.
TEATER MED HJÄRTAT. "Till slut kanske jag kommer fram till att det är dags att berätta en vacker och lycklig kärlekshistoria. Men jag tror inte att jag kommer hinna det i mitt liv", säger Lo Kauppi om att göra teater med hjärtat.
Foto: Jonas Ekströmer/Scanpix
Det var när Lo Kauppi spelade den självbiografiska monologen Bergsprängardottern som exploderade på anstalterna Hinseberg, Ystad och Kumla som hon kom i kontakt med fångarna. Hennes egen berättelse om uppväxten med en alkoholiserad pappa, ätstörningar, drogmissbruk och vård som raserade snarare än byggde upp slog an en sträng hos publiken, många ville berätta om sina erfarenheter. - Utanförskap, arbetarklass, missbruk, psykisk sjukdom, det finns väldigt många likheter mellan de här bergsprängardöttrarna och mig själv. Det här hade kunnat vara jag. Inte anpassat för kvinnor
Pjäsen Bergsprängardöttrar bygger på intervjuer med interner, deras barn och vakter, berättelser som Lo Kauppi har sammanfogat till fyra livsöden. Mia, Angelika, Rosanna och Helena sitter i var sin cell och kämpar för att få träffa barn och barnbarn eller ordna ett vettigt liv för sin tonårsson på utsidan. I bagaget har de drogproblem, adhd, övergrepp och psykiska sjukdomar. Det stora problemet som Lo Kauppi ser det är att de inte får den vård de behöver - fängelset har blivit den sämsta platsen för återanpassning. I Sverige sitter 300 kvinnor och 4.000 män på slutna anstalter. 10.000 barn har någon förälder i fängelse. - Det är viktigt att inte polarisera mellan kvinnor och män, pappor är lika viktiga som mammorna. Men kvinnor lider av andra psykiska problem, exempelvis efter våldtäkter och långvarig misshandel. Och det finns väldigt lite uppbackning för att bemöta de problemen
inom kriminalvården. - Förra året sydde man upp särskilda kläder för kvinnliga fångar. Visst är det bra att de får kläder som passar, men kanske inget att skryta med. Snarare pinsamt att det sker först nu. Utbildade sig i fängelset
Den av de intervjuade som Lo Kauppi hade lättast att identifiera sig med var en
latinamerikansk kvinna, pjäsens Rosanna som döms till sju år för knarksmuggling när hon nyss kommit till Sverige. Kvar på utsidan är hennes 16-årige son, utan någon anhörig och utan att kunna språket. Familjehemmet han placeras i är ett skämt. I verkligheten var hennes son kvar i Sydamerika, men precis som pjäsens Rosanna började hon studera psykologi och hade terapi med andra fångar i sin cell. Efter fem år utan en enda permission utvisades hon med midjefängsel och tre vakter. I dag jobbar hon i rättsväsendet i sitt hemland. - Jag hade gärna berättat det i pjäsen, men det känns för amerikanskt. Det händer positiva saker i den här världen också, men det handlar bara om hennes personliga kraft. Jag berättar hellre om vad som är fel med systemet, det vi kan förändra. Fotnot: Bergsprängardöttrar spelas i april i Kiruna och Luleå på turné med Riksteatern.
Så jobbar vi med nyheter