Big Fish

Tim Burton har för vana att göra filmer som andra regissörer knappast alls skulle klara av att göra. Det skulle möjligen vara David Lynch då, men han har ju å andra sidan blivit så egensinnigt obegriplig de senaste åren (är det någon som på allvar kan förklara vad Mulholland Drive handlar om ? eller Lost Highway?) att han nästan får lov att räknas inom en helt egen regissörskategori. Tim Burton, däremot. Tänk på så egensinnigt fantasitindrande och magiskt upplysta filmer som Beetlejuice, Edward Scissorhands, Ed Wood och Sleepy Hollow, som han har gjort. Vinnare hela vägen. Helt egensinniga filmer. Utan några som helst efterföljare. Och nu har Burton gjort en film som bara kan beskrivas som en hyllning till fantasin. Och på sitt sätt är Big Fish en både ljusare och mera konventionell film än flertalet av Burtons övriga åskådningsexempel. Man faller pladask för den. Åtminstone om man tycker att livet mycket väl kan bestå av historier om jättar, förvirrade bankrånare, cirkusartister, varulvar, en 103-årig häxa med ett olycksbådande glasöga och siamesiska tvillingar. Big Fish är nog däremot ingenting alls för strikta rationalister och fantasibefriade siffernissar. Den här sortens filmberättande stör nog bara deras välkammade världsbild och bidrar till att göra dem höggradigt förvirrade. Och det ska vi ju inte medverka till. Dessa bör alltså välja bort den. Men för alla andra gäller: gå och se! Tro på det otroliga och låt er besegras av den just här ovanligt godmodige Tim Burton. Han låter historien utspela sig i de amerikanska sydstaterna, men han låter engelska skådespelare axla några av de största rollerna. Det går bra det också och vi har Albert Finney; en av samtidens allra största skådespelare och på topp i princip oavbrutet sedan slutet av 1950-talet, som den döende historieberättaren Edward Bloom, Ewan McGregor, som dennes yngre jag samt Helena Bonham-Carter (hustru till Burton) i flera roller men kanske främst som den gamla häxan. Edward Bloom ligger alltså döende. Hustrun (så fint spelad av den vackert åldrade Jessica Lange!) vårdar honom och kallar tillbaka sonen, som inte har talat med fadern på flera år, för att vaka vid dennes dödsbädd. Sonen (spelad av Billy Crudup) har alltid varit skeptiskt inställd till det som han har betraktat som faderns lögner. Men nu börjar han svikta. Kan det rentav finnas korn av sanningar i faderns yviga berättelser? Och så blir det återkommande flashbacks och vi får uppleva den unge Edward Blooms vistelse i staden som är en väl bevarad hemlighet, hans blixtförälskelse i kvinnan som ska bli hans fru, hans konfrontation med en missförstådd vänlig jätte och hans anställning på en cirkus ? där Danny De Vito är direktör. Och varulv, på deltid. Steve Buscemi dyker upp som poet med skrivkramp och klantig bankrånare; de prydliga villorna med de minutiöst välansade gräsmattorna ser ut som de som förekom i Edward Scissorhands och kameravinklarna, samt själva kompositionerna av bilderna, är alla så krokigt och färgmässigt välmättat originella här. Jag njuter av detta! Det är stort! Det känns som så sprakande magiskt och ovanligt, på ett eftertryckligt och djupt personligt sätt, att jag inte kan ? eller vill ? göra något annat alls! Och av alla de medverkande så är det nog bara Billy Crudups rollfigur som man anar att Burton inte tycker om. Alldeles mot slutet av filmen genomgår dock även han en metamorfos. Och då känns även det som något etablerat och fint. För övrigt köper jag Big Fish rakt över disk och betraktar den som en helt ljuvlig reverens för historieberättandet och den nödvändiga fantasins roll i allas våra respektive liv. Framspelad med stor entusiasm och klamrande sig fast vid betraktarens ögon och sinnen, på ett direkt eftertryckligt sätt. Det här är den sortens film som läkare borde skriva ut recept för folk att titta på. Man mår väldigt bra av och känner sig priviligierad över att ha fått se den. Den känslan ska givetvis även ni tillåta er. Helt självklart ? eftersom även ni säkerligen är Big Fishes i livets böljande stora vatten. Och man vill bara inte missa Albert Finneys grandiosa spel i rollen som Edward Bloom. Det kan jag garantera alla och envar. Förvisso.