<P>Varje ny bok av författaren Claes Hylinger är en händelse. En tilldragelse i all enkelhet, skulle jag kanske tillägga, för Hylinger skriver om det till synes banala, om vardagen, den som ofta ter sig så händelselös men som genom hans berättelser blir till någonting helt annat, väcker tankar. Får läsaren att se upp, titta sig omkring och upptäcka att livet minsann har sina poänger.<BR>Det har sagts om Claes Hylinger att han är sin egen genre och det ligger mycket i det. Åtminstone är han en helt egen sort i det svenska sammanhanget. Ett tjugotal romaner har det blivit genom åren. Mest uppmärksammad är trilogin om det hemliga sällskapet ? tre böcker skrivna med några års mellanrum som numera finns samlade i Boken om det hemliga sällskapet från 2003.<BR>Den senaste händelsen heter Hotell Erfarenheten och är som så många andra av Claes Hylingers böcker liten till formatet med ett underfundigt och snyggt omslag signerat konstnären Lennart Aschenbrenner. Det är med andra ord som det brukar vara. <BR>Denna gång skriver Hylinger ifrån sitt gamla pojkrum i Göteborg. Föräldrarna är döda och han och hans sambo har flyttat in i det gamla föräldrahemmet, som varit hans fasta punkt genom livet. Nu är huset hans, rosorna i rabatterna är hans ansvar, liksom komposten, grävandet och staketmålningen och allt det som följer ett fastighetsägande.<BR>Författaren har gått och blivit 63 år, livet pågår för fullt, men framtiden är kortare. Det är utgångspunkten för Hotell Erfarenheten ? en samling betraktelser över tillvaron, kryddad med minnen och ögonblicksbilder från ett helt liv, nedskrivna i små anteckningsböcker med vaxade svarta pärmar som passar perfekt i kavajens innerficka.<BR>Tillvaron tycks ordnad, pennor och papper läggs fram på skrivbordet om morgonen. Har han tur bjuds han på en kopp eftermiddagste i arbetsrummet, ibland står det ett glas whisky på brickan. Minnet är rikt, det finns gott om tid att tänka. I bokhyllan står böcker av favoritförfattare som Robert Louis Stevenson och Marcel Proust, men också ett slitet exemplar av Winston Churchills Min ungdom. Från den har han lärt sig att en stor olycka kan rädda en från något mycket värre ? ett stort misstag kan bli till större nytta än det mest välgrundade beslut.<BR>Typiskt för Claes Hylinger är att allt berättande inte nödvändigtvis måste ha en poäng. Å andra sidan är han skicklig på att plocka fram episoder som innehåller det där speciella som rubbar ens verklighetsuppfattning. Livet går i cirklar och besöken på hotell Erfarenheten är sporadiska. Claes Hylinger plockar bland sina minnen, stora och små, rycker ut ett citat, skriver liksom helt apropå om en författare, njuter av en ostmacka, minns ett möte i fiskaffären, lyssnar till en konversation i spårvagnen. <BR>Egentligen borde det inte vara möjligt, men av denna vardaglighet skapar Claes Hylinger ännu en gång ett litet mästerverk. Slår an en ton som på samma gång ljuder både munter och vemodig. I mellanrummen tar man som läsare själv plats. Kanske är det just där som berättelsen äger rum.</P>