Besegrade besvikelsen

Under de första 25 minuterna av A Camps konsert var jag så otroligt besviken. Jag hade ju sett fram emot det här. Gänget var habilt, men jag kunde inte känna något över huvud taget (Nina kändes dessutom väldigt stel). Sedan gör de My America och då börjar det hända grejer. När Veronica Maggio dyker upp med en fusklapp i handen för att sjunga duetten Golden Teeth and Silver Medals (Nicolai Dunger gör den på Colonia) får Nina Persson en välbehövlig vitamininjektion. Innan konserten föreställde jag mig att det skulle vara extremt mycket folk. Men så var icke fallet. När jag kom till Stora scenen vid utsatt tid var det halvtomt, men sedan fylldes det på vartefter. Nina Persson fick be publiken att flytta sig närmare scen. Dessutom försvann åtminstone en fjärdedel när A Camp började göra extranummer. Ungefär i den vevan började Dead by Aprils konsert vid Babylonscenen, där arrangörerna fick spärra av för att de inte kunde ta in fler. Det blev förstås allsång under både I can buy you (som handlar om kapitalism enligt Nina) och Stronger than Jesus. Mot slutet kom några tröga låtar, som en seg cover av Pink Floyds Us and them och därför är betyget fyra av det svagare slaget.

Besegrade besvikelsen

A Camp Stora scenen Fredag, 22:15