Berättelser som tusen rusiga kalvar

Göran Greider Hagen Betraktelser från en by Ordfront Det är en märkligt komponerad liten bok, prosa och dikter blandas. Det handlar om Västerdalarna, en plats så god som någon, om en trädgård, om skogar, skogsbruk, lador, om landsbygd som blir mycket mörk om hösten. Det urbana är världens brus i fjärran och vardagen skildras som en friare dagbokstext, utan exakta datum. Det är inte det att Greider skriver dåligt, även när han har sina sämre stunder skriver han ju bra. Men här kan han inte välja bland sina berättelser utan släpper ut varenda en i hagen som tusen rusiga kalvar. Det blir ingen riktig text eftersom den kåseriskt lätt färdas över en litterär värld av komposter, Dalademokraten, skogsbolagen, skidutflykter och den svårhanterliga vargfrågan. Det är svårt att urskilja Greider själv i vimlet, och det var ju för hans skull man tog sig till boken. Hans tankar, hans borrningar i det dödkött som kallas politikens samtid. Men en del av dikterna som delar upp kapitlen i denna svårfångade bok är fina. När Greider helt kort beskriver syrener, och varför han älskar dem avslutar han med en treraders koncentration som både elegant, och utan åthävor, fångar en liten historisk insikt: ?De stirrade en gång fattigdomen/ i ögonen och fattigdomen/ vek undan med blicken?. Boken är illustrerad av Torsten Dahl från Mockfjärd, lika slarvigt och lika exakt som Slas.

Berättelser som tusen rusiga kalvar

Göran Greider orkar inte riktigt få upp sin byabetraktelser Hagen till god flyghöjd. Dessa ?betraktelser från en by? hankar sig fram i ett förvånansvärt håglöst tempo, långt från den kraft och det djup han visar upp i sina bästa stunder.