Berättelser som gåvor

Den unge Isaks bästa plats är fotbollsplanen där han sparkar boll med kompisar men där han också ofta är för sig själv. Med hjälp av planens strålkastare skapar han sig i sena höstkvällar ett eget rum i mörkret där han känner sig tillfreds. I renskogen finns Birgittas hjärta. Där kommer renarna med doft av myr och jord och får tiden att upphöra. Solen, vinden och renarna bestämmer tillvaron och hjälper Birgitta att släppa taget och bara vara i det som är ärligt. Lisa Hennix dansar tystnaden som inte går att berätta med ord. Andningen och hennes bara fötter mot golvet anger rytmen. Det är intensivt, kontrollerat och mycket vackert. Med enkelhet och mjukhet sjunger Anton Raukola på finska och meän kieli, till gitarr och dragspel. Det är som han satt i kenttäpirtti-fäboden vid ängen som Berit älskar och sjunger för henne vid elden. Det är en omsorgsfullt sammanfogad föreställning som vämer och rör. Orden, dansen och musiken låter berättarna i Korpilompolo vara mycket närvarande och det är starkt! Det är berättarkonst som gör en lycklig.