Berättelser om förtryck blev teaterföreställning

Tornedalsförfattaren Mona Mörtlunds pappa hade ett rikt och vackert språk - när han talade meänkieli.
- När han talade svenska kom han inte till sin rätt. Därför talade jag bara meänkieli med pappa.

KONSTNÄRLIG TEAM. Författaren Mona Mörlund och dramaturgen och dramatikern Ninna Tersman är    två av dem som ingått i det konstnärliga teamet som rest runt i  Tornedalen och Sápmi förra vintern för att samla på berättelser.

KONSTNÄRLIG TEAM. Författaren Mona Mörlund och dramaturgen och dramatikern Ninna Tersman är två av dem som ingått i det konstnärliga teamet som rest runt i Tornedalen och Sápmi förra vintern för att samla på berättelser.

Foto: Petra Isaksson

Kultur och Nöje2012-09-21 06:00

Och det är också i minnen från uppväxten i Kangos i en syskonskara på elva som Mona Mörtlund hämtat inspiration och idéer till den poesi och dramatik som är upphovet till föreställningen När vinterns stjärnor lyser här.

Mona Mörtlunds första språkliga minnen är på meänkieli men även svenskan kom in tidigt, främst genom syskonen och mamman. Under sin uppväxt blev hon vittne till hur den svenska språkpolitiken påverkade människor i Tornedalen.

- Skuld, skam och otillräcklighet. Att inte våga ta plats eftersom man i skolan fick lära sig att de språk man talar inte duger. Det lämnar djupa avtryck i människor som också påverkat generationer. Eftersom jag varit engagerad i kultur- och identitetsfrågor för tornedalingar har jag funderat mycket på frågor som rör språk och identitet. Det är viktigt för dem som tillhör minoriteter att bli bekräftade och ges möjlighet att bearbeta vad som hänt, menar hon.

Vidgat synen på Sverige
Det grundmanus hon gick med till Norrbottensteaterns chef Karin Enberg innehöll förvisso bild och musik samt idén om att föreställningen skulle talas på tre språk. Sedan dess har det hänt en del. Nu ska föreställningen ges på sju språk; nordsamiska, sydsamiska, meänkieli, finska, svenska samt på finskt och svenskt teckenspråk. Och förutom föreställningens regissör Josette Bushell-Mingo består även det konstnärliga teamet av kompositören och musikern Safoura Safavi, koreografen Ola Stinnerbom, scenografen och kostymören Lotta Nilsson samt dramaturgen och dramatikern Ninna Tersman.

Och för Ninna Tersman, som har sina rötter i Småland, har arbetet med föreställningen vidgat synen på Sverige.

- Det var en sådan otrolig besvikelse att inse hur mycket jag inte vet om svensk historia, och så mycket mina egna barn inte får lära sig i skolan. Hur många har kunskapen om skallmätningen av samer exempelvis? menar hon.

Samlat berättelser
Delar av det konstnärliga teamet har rest runt i Tornedalen och Sámpi förra vintern för att samla på berättelser och tala med allt från unga, till medelålders och äldre för att se hur svensk språkpolitik och den rasbiologiska synen påverkat generationer inom minoritetsgrupperna.

Och Ninna Tersman talar varmt om de två resor som lett fram till dagens manus. Resor genom snö och än mer snö genom vackra landskap.

- Vi har mött otroligt starka berättelser där man förstår att förtrycket sipprat in
i identiteten. Hur skammen över den man är brutit ned självkänslan och påverkat generationer. Många unga har inte fått lära sig det språk deras mor- eller farföräldrar talar. Det skapar ett utanförskap och en sorg över att inte kunna kommunicera med den äldre generationen, säger hon.

Hotad mångkultur
Samtidigt hoppas de kunna skapa förståelse hos de unga, att det faktiskt inte var föräldrarnas fel att de inte fick lära sig samiska eller meänkieli. Att skuldfrågan lyfts från individplanet till ett samhälleligt plan.

För även om mycket har hänt sedan 1880-talet menar de att det mångkulturella samhället långt ifrån är en självklarhet. De hänvisar exempelvis till Sverigedemokraternas kulturpolitik, där bara det svenska ska ges plats och medel.

- Det är viktigt att påpeka att detta inte bara tillhör historien. Det skulle kunna hända igen beroende på vem som har makten i samhället, menar Mona Mörtlund.

Och även om föreställningen har en betoning på språk och identitet och att manusförfattarna utlovar en språkfest där ensemblen kommer att bjuda på både nyskriven och traditionell samisk och tornedalsk poesi, är det främst en mycket visuell och fysisk föreställning publiken kommer att erbjudas.

Dövas historia
- Textmassan har krympt under Josettes regi och processen har expanderat åt andra håll. Jag fick bland annat baka in de dövas historia när teckenspråksskådespelaren Dawn knöts till produktionen.

För att skriva för döva skådespelare tvingade Ninna Tersman att tänka om och tänka nytt.

- Det öppnade helt andra perspektiv. Hon har också fått en speciell roll i pjäsen eftersom dialogerna inte kan vara för långa. Det blir för mycket att teckna helt enkelt och alla i publiken kan inte teckenspråk, säger Ninni Tersman.

Föreställningen När vinterns stjärnor lyser här är en samproduktion mellan Norrbottensteatern, Giron Sámi teáhter och Tornedalsteatern och kommer att turnera mycket runt om i länet efter premiären i Kiruna i början på oktober.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!