En modershyllning och ett utforskande av rädsla är två separata teman för konstnärerna Ina Almegård och Anja Persson.
Till helgen har de vernissage på sina separatutställningar på Konsthallen i Luleå.
Ina Almegård är född i Luleå men växte upp i Dalarna. Men eftersom fadern var sjuklig fick hon och hennes bror tillbringa en hel del tid i biskopsgården hos morfadern i Luleå under de tidiga barndomsåren.
- Jag var fortfarande så liten att jag inte kunde verbalisera det jag upplevde, men jag har många tydliga bildminnen från Luleå.
Hon nämner sparkturer på vintern, pimpelfiske, snö och vidder, karga landskap. Minnen som haft betydelse för hennes berättande bildvärld som starkt präglats av hennes förkärlek för nybyggarland
- Jag har alltid lockats av utposter i tillvaron. Jag har exempelvis under alla år läst högt för min man ur böcker om forskningsresor och upptäcktsfärder.
Hyllar mamma
Utställningen i Konsthallen har namnet Villovägar och vakande ögon. Egentligen en sorts hyllning till hennes mamma och de fyra år som gått sedan moderns hjärnblödning.
- Hon har alltid varit rolig, men nu är hon fullständigt tokig och lever i sin egen värld som är poetisk, drömsk och fullständigt sanslös. Hon har varit en stor inspirationskälla i mitt liv och mitt arbete.
Modern som både är biskopsdotter och prästfru var skolkökslärarinna och träffade sin man när båda jobbade på samiska folkhögskolan.
- De bilder med kvinnor som har förkläden är alltså inte sjuksystrar, utan skolkökslärarinnor.
Flera av de tavlor hon har med sig berättar historier ur hennes liv eller ur människors liv som står henne nära. Förutom sin egen barndom, föräldrar och andra släktingar har svärfaderns dansorkester varit en inspirationskälla förutom alla de landskap hon målat med lite naivistiskt detaljrikedom.
- Alla tycker kanske inte att det är så fint och konstnärligt, men jag gillar att berätta historier och är inte så jätteintresserad av vad den etablerade konstpubliken tycker. Jag trivs i mötet med en oetablerad publik. Kanske för att jag är uppvuxen i en byhåla i Dalarna.
Förutom sina bildberättande tavlor kommer Ina Almegård även att visa en 12 minuter lång film hon gjort tillsammans med sin man som handlar om hennes uppväxt.
Rädsla för att dö
I rummet bredvid Ina Almegård ställer Luleåkonstnärinnan Anja Persson ut sina skulpturer i skiftande material som brons, lin och glaserat stengods.
Utställningen heter Återgång.
- Återgång, som i död, förklarar Anja Persson.
Det var egentligen inget givet tema. Hon började med att utforska sina rädslor.
- Det jag upptäckte var att allt jag är rädd för, att flyga exempelvis, handlar om en rädsla för att dö. Så kärnan för utställningen blev återgång. Det blev så, helt enkelt. Jag är en långsam person och kommer på mig själv att jag jobbar med teman som spänner över flera år.
Flera av skulpturerna är äldre och har förekommit vid tidigare utställningar. Och det är först nu när hon färdigställer utställningen som hon inser hur mycket "mylla" och "jord" hennes konst andas.
- Lite kompost, men framför allt är det lite äckligt och obehagligt.
Hon exemplifierar med de en meter långa daggmaskarna hon gjutit i brons.
- Jag ville ha det pampiga, kungliga statymaterialet till mina daggmaskar, som i övrigt är ganska äckliga.
Det är Anja Persson första separatutställning på Konsthallen, lite läskigt, men framför allt roligt.
- Det är alltid känsligt att ställa ut själv. Nu har jag släppt det och gillar det i stället. Framför allt är jag nöjd med min utställning.
Ina Almegård och Anja Perssons utställningar visas fram till och med 15 augusti.