Berättelser från hav och strand
Det var bråttom värre och i höjd med Kåge hittade Boris Ersson en liten grusväg som han snabbt svängde av på. Sonen fick kissa och själv passade han på att ta en liten promenad ner mot hamnen. Då såg han henne - en gammal segelbåt, en koster byggd redan 1928, nio meter lång och 3,2 meter bred.
Stod där och beundrade båten tillsammans med en annan besökare som visste att berätta ägarens namn. Tillbaka i bilen igen skrev han upp ägarens namn och "fin båt" på ett hörn av Norran, som han rev av och stoppade i fickan.
Några veckor senare hittade han lappen. Plötsligt hade han ringt upp ägaren, lite generad eftersom han ju egentligen inte hade något ärende. Boris Ersson var ingen seglare, men båten var vacker.
Det visade sig att ägaren samma natt hade bestämt sig för att sälja båten. Nu hade han kanske en köpare?
Måsen blev hans
Journalisten, radioproducenten, författaren och filmaren Boris Ersson blev så småningom ägare till Måsen och därmed startade ett äventyr som fått stor betydelse för kustkulturen i Bottenviken. För Ersson blev inte bara seglare på köpet. På samma gång sjösatte han också projektet Mare Botnicum som hittills resulterat i ett 30-tal radioprogram, den omfattande boken På äventyr med Måsen, sju stora bildutställningar och en diger dokumentation av kustkulturens människor och miljöer i form av bandade intervjuer och djupgående undersökningar kring diverse fenomen och historier. Under sommaren ska han också filma inför fyra halvtimmeslånga program i televisionen.
Projektet, som formellt drivs av Föreningen Norden i samarbete med samtliga kommuner, län och landsting på båda sidor Bottenviken - ett 40-tal intressenter sammanlagt - har pågått sedan 2003 och delfinansieras med hjälp av EU-medel.
Multiman
Omfattningen är hisnande och Boris Erssons arbetssätt är unikt för vår tid. I dag talar man i mediakretsar ofta om "multijournalister" som inte bara ska klara av att skriva utan också fotografera, filma och kanske göra ljudupptagningar, lite av tidens melodi på mediaföretag som gärna tänker sig en breddad form av publicering.
Känner jag Boris Ersson rätt har han aldrig ens reflekterat över uttrycket. Ändå antar jag väl att det är precis just det han är - en slags multijournalist som behärskar skrivandet, stillbildsfotograferandet, filmandet och radiomediet. Med en väsentlig skillnad - medan dagens journalistik blir alltmer snuttifierad och ytlig ägnar Ersson sig åt de långsiktiga skildringarna och få kan berätta som han.
- Han är envis, Boris. Följer alla spår, ger inte upp så lätt, säger Alf Arne Harjo, kollega i projektet och formgivare för boken och delar av utställningen.
Runt norra Bottenviken
Ändå är det med viss nervositet Boris Ersson nu på lördag öppnar sin stora fotoutställning på Konstens hus. Med hjälp av cirka 200 bilder tar han besökarna med på en resa som börjar hemma i Luleå och som sedan följer runt den norra delen av Bottenviken och tillbaka till hemmahamnen igen.
- Att flytta in i en konstmiljö så här och dessutom på hemmaplan har gjort mig lite orolig. Konsten i dag är ofta halvt obegriplig och fotoutställningar är ganska rena. Min utställning består både av bild och text - hela berättelsen är viktig för mig, säger Boris Ersson.
Boris Ersson började en gång som målare och keramiker när han "gled in på det där med filmskola och TV". I många år var han anställd på Sveriges Radio, men numera är han frilans.
Splittrad
- Det är klart att jag kan uppleva en splittring ibland mellan alla mina uttryckssätt. Funderar om ska jag ta fram radiomikrofonen nu, eller stillbildskameran eller ska jag kanske filma? Ögonblicken och intensiteten är viktiga och i det här fallet har jag löst det så att jag började med radioprogrammen och berättelserna, sedan koncentrerade jag mig på stillbilder och till sommaren ska jag filma.
Boken, På äventyr med Måsen, kom i vintras. En stor bok som rymmer över 400 bilder och intressanta berättelser från möten med människor och skärgårdsliv i Bottenviken och Kvarken. Utställningen anpassas för den ort den ställs ut på. I Luleå påminner Boris Ersson om den viktiga landhöjningen genom en bild där han skalenligt lägger nästan tre kilometer inlandsis över en stadsbild som domineras av Domkyrkan.
Som så ofta i dokumentationssammanhang är Boris Ersson ute i elfte timmen. Många av dem han mött längs våra kuster är gamla, flera har hunnit gå bort sedan han gjorde boken. Men historierna har han bevarat och inför sommarens filmande kommer han att berätta dem med hjälp av grannar och släktingar.
- På så sätt kommer de ändå att vara närvarande, de som inte finns kvar längre.
Till hösten ska han ta en sväng till Washington och The Smithsonian Museum - ett naturhistoriskt museum, som visat intresse för utställningen. Kopplingen dit är professor Noel
Broadbent, som tidigare arbetade vid Umeå universitet, men som numera arbetar för museet i Washington med att söka spåren efter de människor som bodde vid Norrlandskusten för ungefär 1.000 år sedan.
Världssensation
På en bild står professor Broadbent och pekar på en stensamling på Bjuröklubb utanför Skellefteå.
- Det här är en världssensation, säger Boris Ersson.
- Under de där stenarna vilar skelettet av en björn, förmodligen uppäten i en rituell måltid. Fyndet är det viktigaste beviset på att det var samer som levde här eftersom det bara finns en enda kultur som har haft björnoffer.
Tillsammans med Noel Broadbent reste Boris Ersson i samernas spår ända ner till Hornslandet utanför Hudiksvall i Hälsingland.
- Det tog lång tid för forskarna att förstå vad det var de fann. Samerna hörde ju inte hit, de hör ju till fjällen. Nu hittar forskarna fynd från långvariga samiska bosättningar längs hela Norrlandskusten ända fram till 1300-talet när de försvann, trängdes undan. Därmed skrivs en helt ny historia.
Så jobbar vi med nyheter