Berättelsens betydelse för barn

De två Astrid Lindgren-pristagarna har landat i Stockholm kvällen före. Nu väntar ett välplanerat program med offentliga framträdanden, intervjuer och föreläsningar. Till Grand Hotel i Stockholm kommer de direkt från deras första uppdrag, boksignering på Junibacken. Det är första gången de båda möts och det finns en nyfikenhet, inte minst på villkoren i de olika hemländerna. I solens frånvaro lyser Ryôji Arai i röd kavaj, röda skor och rosa tröja. En intensiv och säkert matchad färgskala som också kan hittas i hans illustrationer. I Japan är han en ansedd konstnär med många utställningar bakom sig. Men inte en enda av hans bilderböcker finns utgivna i Sverige, och bara två har översatts till engelska. Vid sidan av konsten och böckerna arbetar han också med reklam, animeringar och andra illustrationer. Inga gränser  ? Jag vill göra många olika saker, för mig finns inga gränser mellan barn- och vuxenböcker. Mitt mål är att kunna se min bok utifrån, med läsarens perspektiv, och känna att det är just den boken jag alltid velat läsa. Men det är ingen brådska. Philip Pullman däremot är desto större. Framför allt är det hans fantasytrilogi Den mörka materian som fått hans böcker att närma sig Harry Potters popularitet. Där har han skapat ett eget universum med 11-åriga Lyra i centrum. Ungefär tio år har han ägnat åt böckerna, men idéerna tog sin början ännu tidigare, under hans år som mellanstadielärare i Oxford. Engagemanget i skol- och utbildnings-frågor finns fortfarande kvar och poppar upp i krönikor, intervjuer och debattartiklar. Även om han i ett tacktal nyligen lovade att prata mindre om skolan och i stället skriva mer.  ? Jag skulle inte vilja vara lärare i dag, den frihet jag hade finns inte kvar. Det är synd, för barnens skull. Chansen att barnen växer upp och faktiskt gillar att läsa och gillar böcker blir mycket mindre. Barn hinner inte läsa Han brukade berätta historier för eleverna, om spöken, den grekiska mytologin, historia och mycket annat. Barnen fick själva skriva berättelser som de arbetade med under hela terminen. I dag finns inte det utrymmet längre i den brittiska skolan, menar han.  ? Barnen måste göra alla prov och standardtest, de hinner inte läsa. Lärarna hinner inte läsa för alla formulär som ska fyllas i. Hela tiden hör man samma förklaring ? det finns inte tid. Men självklart finns det tid. Vi gör bara fel saker med tiden. Skolvägrade som liten Ryôji Arai hade också svårt för det strikta i skolan som barn. Mycket hellre satt han hemma med sina färger och målade. I dag, berättar han, handlar det japanska skolsystemet mest om vilken skola barnen kommer in på. Det avgör barnens framtid.  ? I Japan läser man inte berättelser i skolan, det måste man hitta utanför. Olyckligtvis är böckernas position svagare i Japan, bokhandelns hyllor för barnböcker är få. I stället har de ersatts med manga-serier, berättar han med tolkens hjälp. Båda pristagarna hoppas på högre status för barnboksgenren och ser priset de fått som ett steg i rätt riktning. Säkert är att Ryôji Arais böcker nu är på väg att ges ut i Sverige. Berättelserna blir skarpa Hemma arbetar han på sin nästa bok vid sidan av animationerna. Senaste bilderboken handlar om två barn som letar efter Happi-San, som i översättning blir både Herr Sol och Happy Sun.  ? Om barnen, och lika mycket de vuxna förstås, som läser mina böcker blir hoppfulla om livet, då är jag nöjd. De berättelser du hör som barn avgör vad du blir för person som vuxen, de formar dig, säger Ryôji Arai och får medhåll av Philip Pullman.  ? Berättelser utsätter barnen för moraliska dilemman på ett varsamt sätt. De låter dem ta stora risker utan någon egentlig fara. Det är en utbildning i glädje, moral och mycket annat, men det känns inte som något annat än underhållning, säger Pullman.

Berättelsens betydelse för barn

En före detta mellanstadielärare och en konstnär som hellre stannade hemma och målade än gick i skolan som barn. Årets mottagare av Astrid Lindgren-priset ? Philip Pullman och Ryôji Arai ? är eniga om böckernas betydelse för barnens framtid.