Berättelsen om Narnia

Berättelsen om Narnia ? häxan och lejonet (I original: The Chronicles of Narnia: The Lion, The Witch and the Wardrobe) Filmstaden Regi: Andrew Adamson Manus: Ann Peacock, Andrew Adamson, Christopher Markus, Stephen McFeely ? efter C.S. Lewis roman Foto: Donald M. McAlpine Musik: Harry Gregson-Williams Skådespelare: Georgie Henley, William Moseley, Skandar Keynes, Anna Popplewell, Tilda Swinton, James McAvoy, Jim Broadbent ? samt röster från Liam Neeson, Rupert Everett, med många flera Det kommer nog ett antal filmer till också. Den chansen missar nog inte Disney-koncernen, som nu har köpt in sig i den litterära kvarlåtenskapen till den högt älskade boksvit som författades av Oxford-professorn C.S. Lewis. Denne Lewis var för övrigt inte enbart professor, utan också en tämligen strängt hårdför och strikt reaktionär kristen dogmatiker. Han hymlade inte heller ens en sekund med att han smugglade in ett religiöst budskap i böckerna om Narnia, men det har teamet bakom filmen valt att inte hålla fram så väldigt tydligt. I stället är det enbart den gamla eviga kampen mellan gott och ont som det handlar om här. Under andra världskriget utlokaliseras en kvartett barn från London till den engelska landsbygden, där de inkvarteras hos en så här inledningsvis närmast osynlig professor i det honom tillhörande gods där han bor med sin hårt tuktande hushållerska. Under en kurragömmalek kliver minstingen Lucy (mycket vitalt spelad av Georgie Henley) in i ett stort klädskåp och finner att ? dess baksida mynnar ut i ett fantasiland befolkat av fauner, tedrickande alver, talande djur av alla de sorter (många av dem för övrigt mytiska) och mycket annat. Vi har kommit till landet Narnia. Och så småningom får Lucy sällskap även av sina syskon där. Och inte bara det: det visar sig att de är väntade. Striden mellan det godas representant Aslak (med Liam Neesons röst), ett stort lejon, och den skrämmande häxan och isdrottningen som så kallhamrat görs av Tilda Swinton, tornar upp sig. Och de fyra barnen har en mycket stor roll i det spelet. Det här är en saga och en mycket skickligt berättad saga också. Dunkel, skrämmande ibland (helt säkert för de allra minsta!) och tack vare datoranimationerna helt legitimt återskapad också. För snart två decennier sedan förekom det en TV-serie om Narnia, där lejonet såg ut som om det lappats ihop av överblivna tygbitar och den tekniska nivån även för övrigt låg på fotsulelåg nivå. Detta är, om man säger så, något helt annat. Disney har brakat på ordentligt men ? det stör man sig ändå inte på. Visst föreligger det en del rätt så pretto-betonade detaljer här, men jag faller rakt omkull inför de charmiga bävrarna, skräms upp av vissa av de andra djuren och köper rakt av den kontext om godhet; på allehanda olika sätt och det inte alltid så självklara praktiserandet av densamma, som filmen förespråkar. Det kan också sägas att Harry Potter har fått konkurrens ? av några minnesvärda barn, ett klädskåp och ett lejon, bland annat. Varmed biojulen får sägas vara räddad. Förvisso.