Berättelsen om en mans kärlek
Myndighetsdagen 29 juli 1921.Eyvind Johnson var 19 år, när han lämnade Boden och reste till Stockholm.
Foto:
- dit ej vargskinnspälsherrarna gått -
Vi, som sprungit i skräck bland buskar och snår
- när myrdimman gångat i grått.
[- - -] När sommaren kom lämnade han det fasta arbetet för en tillvaro som fri skriftställare. En tid kamperade han i ett skjul i Vita Bergen, närmast en hundkoja som han delade med några bröder i bohemeriet. Den första tiden i huvudstaden blev svår och han planerade en flykt till Europa. Ett år efter ankomsten till Stockholm tvingades han ge upp den fria tillvaron, eftersom hungern med fattigdomen blev för svår. Han retirerade till kroppsarbete. Tillsammans med ett par andra ungsocialister tjänade han som dräng hos Alfred Stern på hans Snickartorp uppe i Roslagen. Stern var anarkist och en av Amaltheamännen, som blivit benådad från livstidsdomen efter sprängattentatet mot strejkbrytarna i Malmö hamn sommaren 1908. Förhållanden som engagerar
Eyvind skrev till Rudolf Värnlund som stannat i stan och breven, eller det som finns kvar av dem, finns nu på KB i Humlegården. Av ett brev från myndighetsdagen den 29 juli 1921 finns bara ett par brevsidor bevarade. I brevfragmenten är det särskilt två förhållanden i världen som engagerar Johnson.Först beklagar han att han fått en dikt refuserad för att den inte var tillräckligt syndikalistisk. "Åt helvete med partiprogrampoesin", utbrister han och lyckas därmed formulera ett författarpolitiskt program. Fragmentet pekar framåt mot vad som skulle bli en viktig sida av författarskapet; värnandet om individens frihet. Johnson var sedan tidigare välbekant med Nietzsche, och hos Stern läste han också Max Stirners Den ende och hans egendom och bekantade sig med individualanarkismens politiska filosofi. "Allt beror på dig själv, därför att det bara är du som kan vara du" skulle han långt senare låta Olof uttrycka i Romanen om Olof. Johnson skydde kollektivismen och efter ett par år skulle han lämna ungsocialisterna som en följd av en konflikt med kollektivisterna; de anklagade honom för klassförräderi när han publicerade noveller i den borgerliga Stockholmstidningen. Friheten kom alltid först och därför skulle han aldrig, som så många av kollegorna, låta sig förföras av Sovjetunionens internationella freds- och författarkongresser. Han skulle säga ifrån. Och han skulle förskjutas. Sluta i besvikelse
Det andra han vill berätta om i brevet på myndighetsdagen är kärleken: "- detta att en natt då månen är halv, luften ljum och klockan mellan tolv och två, ligga i en skogsbacke med huvudet i skötet på den man ’tycker om’ - ". Det skulle sluta med besvikelse, som det gjort förr, och som det skulle göra igen. Här leder det andra av myndighetsdagens brevfragmentet tankarna till en annan, delvis försummad sida av författarskapet, den som kunde kallas Johnsons genuspessimism och handlar om den omöjliga kärleken, om sveken och kvinnorna som överger, men också om kvinnor som klarar sig på egen hand. Johnson kan tyckas fjär, distanserad. Akademikerna vill tala om hans stora teman, om människan i tiden och det historiska lidandet. Det blir gärna stora ord när författarskapet sammanfattas. Men där finns hela tiden berättelsen om en människas frihet och kränkningen den hotas av, berättelsen om en mans kärlek och sveket den tycks bära inom sig. Då handlar det om den enskilda människans övergivenhet. Det är kärnan i författarskapet. Fotnot: I kväll klockan 18.00 uppmärksammas Eyvind Johnsons födelsedag med musik och uppläsningar vid födelsegården i Björkelund. Svensk flagga, kaffe och bullar.
w Eyvind Johnsson föddes 29 juli 1900 i dåvarande Överluleå. 1974 får han Nobelpriset i litteratur tillsammans med Harry Martinsson. Varje år högtidlighålls hans födelsedag av Eyvind Johnsonsällskapets Bodenavdelning i Björkelund.
Så jobbar vi med nyheter