Bejublad festspelskonsert

Festspelen i Piteå 2005 Kvällskonsert St George Strings Maria Fontosh, sopran Piteå stadskyrka torsdag 7 juli På torsdagskvällen sjöng Maria Fontosh i stadskyrkan i Piteå för en entusiastisk publik som märkligt nog inte helt fyllde kyrkan. Det gjorde emellertid hennes röst, en sopran med sällsam styrka, djup och intensitet och fylld av dramatiskt uttryck. Det musikstycke som valts passade också som hand i handske, en dramatisk scen med titeln Scena di Berenice, som Joseph Haydn komponerat under sin vistelse i London året 1794?1795 att framföras under en välgörenhetskonsert av den italienska sopranen Brigida Giorgi Banti. Det är en ångestfylld scen, där Berenice beskriver sina känslor inför sin älskades död. Hon sjöng i sällskap med stråkensemblen St George Strings från Belgrad i Serbien, som tillsammans med henne gjorde denna kvällskonsert till en konstnärlig höjdare under årets festspel. 16 utvalda unga musiker under ledning av den erfarne professorn och altviolinisten Petar Ivanovic presterade en förförande skön stråkklang alltifrån de sköraste pianissimon till de kraftfullaste crescendon, vilket allra mest kom till uttryck i Béla Bartóks Divertimento från 1939, en virtuos komposition med svindlande skimrande stråkpassager gentemot skärande dissonantiska forten, allt uppbyggt på den ungerska folkmusik som Bartók ägnat så mycken tid åt att utforska. Samuel Barbers berömda Adagio för stråkar fick naturligvis också samma suveräna behandling. St George Strings inledde med Concerto grosso i A-dur, ett av tolv ur den samling som han komponerade i London 1739. Det svängde ordentligt under ledning av Maria Spengler, stehgeiger och elegant solist, som gjorde sig uppmärksammad flera gånger under kvällen. Naturligtvis fick man också höra prov på musik från Balkan. Isadora Zebeljan är främst känd för sin teater- och filmmusik. Hennes elegi Öde by, ett ungdomsverk, ger illusion av en torr vind som sveper runt, rör upp damm, får trädens blad att rassla och till sist dör ut i någon form av optimism, trots allt. Maria Fontosh sjöng också några av Wilhelm Petersson-Bergers mest välkända sånger, med stor innerlighet och glädje. När jag för mig själv i mörka skogen går var ett av Jussi Björlings slagnummer, men han har ju inte ensamrätt på uttolkningen. Den vemodiga stämningen i Som stjärnorna på himmelen kontrasterade starkt mot den snabba och lustfyllda promenaden, för att inte säga språngmarschen i Bland skogens höga furustammar. Efter all denna grannlåt blev der mer sådan i tre extranummer. Stråkarna spelade Benjamin Brittens variationer över Frank Bridges Aria italiana och temat ur John Williams musik till filmen ?Schindler?s List?, i vilka man återigen fick tillfälle att beundra Maria Spenglers utsökta violinspel ? Maria Fontosh sjöng en känslomättad sång av Sergej Rachmaninov. Det var en benådad och bejublad föreställning, som inte blev sämre av att den förträffliga akustiken i kyrkan.