Behovet av en djävul

De två åldrade kusinerna Asger och Paul möts igen efter 45 år. Livet har på olika sätt behandlat dem omilt. Asger är nykter alkoholist och arbetar, trots en inte särskilt stark tro, som diakon inom Svenska kyrkan. Paul, vars dotter tagit livet av sig, är frikyrklig och har klena nerver. När de sammanstrålar efter så lång tid, i ett hus som tillhört deras nu avlidne farbror, återaktiveras minnen från späda år. Deras samvaro blir allt annat än lätt och friktionsfri. Paul är retlig och har svårt att
acceptera att Asger är homosexuell, och inleder en diskussion om syndfullt leverne. När allt kommer omkring visar det sig dock att Paul själv är den verklige syndaren, även om han till en början, och av naturliga skäl, inte vill medge det. Asger blir hans biktbroder. Samtal med djävulen har sina ojämna stunder, men är en passande titel för Edelfeldts moralitet i det smärre formatet. Den djävul som åberopas av Paul visar sig finnas också inom honom, och möjligen som en immanent del i allt. Hur långt sträcker sig nåden, tycks frågan ställas. Men den i romanen som skulle kunna krävas på ett svar, Asger, låter den inte på allvar sjunka in och ha sin verkan. För de värsta förbrytelserna finns varken beredskap eller språk. Därav, kanske, behovet av en djävul.