Budskapet försvann i avgasdimmorna och bullret från en timmerbil. Men att den faktiskt fanns där, prydligt monterad på en liten skylt, är lika säkert som prästkragarna i dikesrenen - det var en kommunslogan! Kanske vänder man sig om mot baksätet där en medpassagerare faktiskt hunnit snappa upp texten. Dessvärre kvarstår ofta oklarheten om själva innebörden. För som det konstateras i Var femte innevånare är en häst, har kommunernas vilja att tänka i varumärken sällan resulterat i några särskilt slagkraftiga, eller ens begripliga, sloganer.
Sorseles "He som hänn - he hänn hänna", blir översatt till rikssvenska "Det som händer - händer här". En tanke som inte är så dum, men borde inte åtminstone ett av grundkraven på en slogan vara att även de som inte kommer från bygden förstår vad den betyder? Det är visserligen väldigt lätt att göra sig lustig över sloganer. Författarna till den här boken - enligt deras utsago den första i sitt slag - missar sällan ett tillfälle. Men jag får erkänna att jag sympatiserar med hållningen. "Haparanda - Internationell mötesplats" Internationell? "Gävle - Välkommen ombord" På vadå? "Skövde - Händelsernas centrum". Centrum i en väldigt liten cirkel?
Vill man vara bussig kan man säga att tanken med sloganer är god, men att genomförandet sällan imponerar.
Att många kommuner har flera olika sloganer leder till misstanken att ingen av dem riktigt fungerat. Dessutom dras en hel del kommuner med ofrivilliga "sloganer", ofta satta av mindre imponerade besökare. "Boden - helvetet på jorden" eller "Boden, staden som gud glömde, djävulen inte ville ha, men armén köpte", är inte alldeles lätta att tvätta bort. Men visst har man försökt genom "Fördel Boden". I Piteå har gjorts tappra försök att leva upp till "Det är hit man kommer när man kommer hem". Kommunen bjuder varje år in alla nyinflyttade Piteåbor till en fest, för att man ska känna sig välkommen. En idé som borde kunna inspirera andra - att genom aktiviteter göra sin slogan till något mer än tomma ord.
Annars finns det gott om kommuntjänstemän som öppet erkänner att de inte tror på kommunsloganer, utan ser dem som en rest från 1970-talet då de nybildade kommunerna skulle profilera sig. Tanken att man ska marknadsföra sin bygd är förstås fortfarande aktuell, men först borde man ta reda på vad man vill förmedla och på vilket sätt man gör det bäst. De sloganer som funkar tycks ofta komma ur folkdjupet och ha historiska rötter, inte bottna i en brainstorm på reklambyrån eller i kommunhusets fikarum. "Glada Hudik" har exempelvis en historia som går tillbaka till 1800-talets träpatroner som gjorde sig smärre förmögenheter på skogsavverkning. Pengarna räckte till många glada aftnar på stadshotellet.
I vilken kommun var femte invånare är en häst? Vallentuna.