Baksidestexten håller inte riktigt vad den lovar. Vin och vatten ska vara en akvarellnovell om att plåstra ihop ett äktenskap på semestern i Portugal. Det låter som något drabbande. Som något liknande Helena von Zweigbergks Ur vulkanens mun. Men allvaret infinner sig aldrig, om det överhuvudtaget handlar om en äktenskaplig kris så är den då mycket varsamt porträtterad. Det känns aldrig särskilt utsättande eller smärtsamt. Bara pittoreskt smågnabb på den portugisiska landsbygden. Målningarna är till synes snabbt skissade men realistiska, hur realistisk nu en akvarellteckning kan vara. Gunnar Krantz har fångat landskapet och tagit fram en ganska intressant story om ett par som inte blir av med en god men strulig vän. Vännen skapar konflikter och försvårar för alla inblandade. I slutänden bestämmer sig paret för att fly undan vännen och istället snickra på för sig själva. Krantz tidigare publikationer, punk provocateur och cykelhippie, sköt knappast iväg några intressepilar och Vin och vatten missar målet med meter.
