Elysium
Pet Shop Boys har blivit gamla, ack så gamla. Deras låtar går inte så värst fort längre utan det handlar mer om något slags behagligt gubbsynt som Neil Tennant och Chris Lowe vaggar lite förstrött till. Jag antar att det är en naturlig utveckling när de närmar sig 60-årsstrecket, men det skapar sorg i hjärtat. Nu räddar de upp situationen med ett par låtar där det finns åtminstone några spår av forna tiders genialitet och textmässigt har det behållit sin skärpa. Men som helhet är detta en besvikelse.