Klockan 14 i söndags befriades konstnären Lars Lundqvist från den snö- och islåda han suttit isolerad i under två dygn.
Fullkomligt slut men lycklig.
- Det har varit en berg- och dalbana. För timmar sedan var jag redo att ge upp. Då hade jag en riktig svacka, men så hända något. Någon kom förbi och pratade med mig och så blev jag kvar, säger han.
Konstprojektet syftade till att undersöka godheten i samhället.
- Jag är närmast chockad över all omtanke. Det handlar om ren kärlek.
Olika samtal
Egentligen har han aldrig lämnats helt ensam. Alltid har det varit någon som kommit fram och pratat med honom genom isfönstret.
- Dagtid har det varit många barnfamiljer och äldre. En grupp funktionshindrande i rullstol sjöng en vacker sång för mig. Och i takt med att krogarna stängts har samtalet ändrat karaktär, slutligen återstod nattvandrarna. De som inte kan sova. Allt djupare och längre samtal innan det blev morgon igen, säger han.
Än har han svårt att summera vad han egentligen varit med om, mer än att han nu endast är uppfylld av lycka.
- Kroppen går fortfarande på högvarv. Nu ska jag bada bastu för att värma upp lungorna sedan väntar mat och sömn. Jag har inte sovit på 57 timmar så jag lär däcka när jag lägger mig ned, säger Lars Lundqvist.