Befria kungabarnen

När Göran Hägg skrev sin underhållande, men egendomliga lilla bok Utveckla monarkin gällde ännu sanningen att hon som kallas "prinsessan Madeleine" skulle gifta sig med en ofrälse man med ett namn jag redan glömt. Hägg skriver det, lite familjärt kopplat, eftersom syrran (tronarvingen) också snart ingår i äkta ståndet med en ofrälse, mannen från Ockelbo. Det var då det. Som alla, utom de djupt medvetslösa nu vet, är det passerat. Den yngre systern är fri i alla avseenden, utom de medborgerliga. Som medlem i kungahuset saknar hon nämligen rösträtt, vilket är en uppenbar orättvisa. Hägg skriver mycket roande om detta, i all korthet: hans lätt agitatoriska skrift är en elegant och självklar argumentation för republiken. Egendomligt nog kommer han alltså fram till att monarkin, fast i vald form, bör behållas. Jag tror att han tycker att den är lite roligare, ungefär som en färgbild jämfört med en svart-vit bild. Dessutom har den bättre koppling till historien, men sådant löser sig ju med tiden, se på franska republiken. Någon särskilt övertygande argumentation är det inte, monarkin är ju, med Häggs beteckning "förnuftsvidrig". Och visserligen vårdar vi historiska minnesmärken, men just som minnesmärken, inte som något levande, exempelvis som existerande statsskick. Jag tror faktiskt Hägg roar sig och driver gäck. En valmonarki är lika sannolik som vilket annat fabeldjur som helst, kentaur, skvader, grip. Ungefär som en slags president, men med hermelinmantel, krona och spira. Skojsigt men fånigt. I en annan, inte alls lika rolig bok, argumenterar PJ Anders Linder för monarkin och Per Svensson mot. Den senare anser att monarkin aldrig varit farligare än nu medan den förre anser att den nu har sin bästa tid. Den är en fin, samlande och kontinuerlig symbol säger Linder. Svensson säger att den är fjäskig, dubbelmoralisk och förljugen. De båda kommentatorerna säger alltså det man vanligen brukar säga i frågan när den obligatoriskt diskuteras. Rejält, men strängt taget onödigt. Inga förnuftsargument talar för monarkin. Dessutom talar humanismen för republik. Denna helt oskyldiga familj borde nu befrias från förnedringen att delta i sin egen dokusåpa, fångna i en odemokratisk, konstitutionell inlåsning som vi alla tvingat på dem. Enligt lagen skyldiga att vara bekännande lutheraner, men utan vanlig rösträtt, och med begränsad giftorätt. Jag är emot sådana människooffer, såvitt jag vet har de tre barnen inget ont gjort. Låt dem slippa och bli fullvärdiga, fria medborgare i republiken Sverige istället.