Med energska steg gör dirigent Rumon Gamba entré och slår efter en kort introduktion igång orkestern i Beethovens kortaste symfoni, den åttonde. Beethoven visar sig från sin ljusaste och mest lättsamma sida.
Musiken i första, tredje och fjärde satserna är bedårande, frisk och fartfylld. Den andra satsen innehåller passager som spelas återhållet och känsligt som en fjäderlätt beröring av den älskades kind. Det är nog som Gamba sa i introduktionen; man kan tänka att Beethoven nog var förälskad när han skrev sin "åtta".
Orkestermedlemmarna är påfallande unga och spelar med fräschhet och nyansrikedom som förtjusar. Att en fredagskväll, efter veckans värv, få sätta sig och lyssna till sådana musiker är underbart. Att dessutom få se dem ledas på ett så livfullt sätt av Gamba förhöjer upplevelsen ytterligare.
Ung är också kvällen solist, pianisten Oxana Shevchenko, dock långt kommen både tekniskt och i konstnärlig uttrycksfullhet. Hon tar sig an Sjostakovitjs andra pianokonsert med pondus och fullständigt andtagande spelskicklighet. Den andra satsen spelar hon så oändligt vackert så man bara vill gråta.
Sjostakovitj skrev verket för sin 19-årige son Maxim inför hans examenskonsert. Det är som att pappa Dimitrj verkligen ville utmana sin son och mana fram det bästa ur honom.
Oxana Shevchenko, skolad i Moskva och nu studerandes i London, har redan gjort sig bemärkt i internationella sammanhang. Många tävlingar har hon vunnit och denna kväll vann hon även Luleåpublikens hjärtan som efter långa stående ovationer nog hade hoppats på ett litet extranummer.
Som en "uppvärmning" för att förbereda öron och sinnen för resten av konserten bjöd orkestern efter paus oannonserat på ett par stycken av Anton Webern. Weberns extremt avskalade musik gav en fin kontrast till det övriga programmet.
Beethovens fjärde symfoni är den minst spelade och tillägnad (och köpt av) greve Oppersdorff. Det märks att Beethoven verkligen ville skriva något vackert åt greven men under det vackra kan man ana hans oroliga själ. Adagiot med sin enkla klarhet och drömmande melodier vittnar dock om att Beethoven under sitt oroliga liv också hade ljusa och lyckliga stunder.
När man stiger ut i försommarkvällen efter konserten och solen lyser över Norra hamn kan man inte själv heller vara annat än på strålande humör.