"Bäst skriva mycket och regelbundet"

Johanna Lindbäck skriver böcker om ungdomar när hon inte jobbar som gymnasielärare i Stockholm. I juni 2007 gjorde hon författardebut med En liten chock och i år kom hon med Min typ brorsa. Utöver det driver hon även boksajten Bokhora tillsammans med fyra andra litteraturintresserade kulturarbetare. Det finns egentligen inga genvägar för att få ur sig något:- Skriv mycket och regelbundet, det är bara att nöta på. Det tar tid att skriva bra. Vissa dagar är det omöjligt att skriva, andra går det hur bra som helst. Och går det inte, så är författandet kanske inte något att satsa på.- Alla kan inte skriva, precis som att alla inte kan spela lika bra fotboll som Zlatan. Man måste vara beredd på att sitta många timmar framför datorn. Den andra saken jag gör är att jag tränar. Speciellt löpning är hur bra som helst för kreativa processer, det är något med de monotona ögonrörelserna. Jag kommer alltid på bra grejer när jag är ute i skogen och springer. Imponerad av Norén
Åsa Larsson, deckarförfattare från Kiruna, är en av Johanna Lindbäcks förebilder. - Och hon tränar ju också, ännu bättre. Samma med Haruki Murakami, han är en väldigt seriöst inställd japansk löpare och författare. Jämfört med honom känner jag mig som en praoelev vad gäller skrivande ... Sedan jag läste Lars Noréns dagbok i somras är jag också väldigt imponerad av hans arbetsmängd och produktion. Han jobbar besatt mycket. Vad är roligast med att vara utgiven?- Att det till slut höll hela vägen! Jag har alltid velat skriva böcker och bli författare, men jag visste ju inte om jag skulle lyckas. Ändå har jag spenderat hur mycket tid som helst på att öva, så att bli utgiven var lön för all den mödan. Hur vet man att det man skriver är bra?- Det flyter, så känns det först och främst när man sitter själv och skriver på. Det är inte jobbigt att få ihop texten. Sedan kan man hemskt gärna låta någon annan läsa så får de som har nya ögon se om de förstår allt rätt.För att hitta till bokens huvudpersoner och bifigurer samlar Johanna Lindbäck på sig intryck, händelser, filmer, låtar - "allting". - Det är inte så att jag baserar mina figurer på verkliga personer men de är ett hopkok av allt jag är med om plus min egen fantasi. Viktigast med egen stolthet
Det finns inte mer än ett sätt att veta att man är bra. Man känner det själv. - Det är klart att folk kan ge beröm och det är väldigt roligt, men man måste ju känna att man är bra på att skriva för att vilja göra det så många timmar som en bok tar att få ihop. Jag vet inte varför man annars skulle försöka? Det här låter skrytigt, men berömmet från andra är ju något jag redan känt själv först.

"Bäst skriva mycket och regelbundet"

nnn Vem vill inte bli författare? Men de som verkligen orkar och blir publicerade är inte lika överens om hur fantastiskt jobbet är. Det kräver disciplin och fysisk ansträngning, menar författaren Johanna Lindbäck.