Barock med rock?n?roll-attityd
"Mer föreställning än konsert". Det kallar Norrbottens-Kurirens Regine Nordström föreställningen Kanske på Svensktoppen 1328 Centralskolans konsert i Boden.
<P>Jag tyckte minsann att jag kände igen den där cellisten, Pelle Halvarsson, i Ensemble Flatterie. Han är en sådan där som fyller ut sin plats på scenen så man minns dem. Senast jag hörde honom live, eller levandes, var på en hejdlös konsert i Luleå där Stefan Sundström spelade Allan.<BR>Även <EM>Kanske på Svensktoppen 1328 </EM>är rätt hejdlös, men mer föreställning än konsert. För även om ensemblen inledningsvis vill pränta in konsertlyssnandets villkor i skolpubliken (denna förmodas vara nybörjare i konsten), är Kanske på Svensktoppen 1328 något annat. Improviserat småprat för att skapa övergångar mellan det som är viktigt, musiken, saknas helt.<BR>I stället är föreställningen välregisserad med glittriga showkostymer och noga avpassade mellansnack för att uppehålla spänsten i publiken. Det kan bero på att musiken förväntas vara rätt obekant. Eller en slags utveckling byggd på lekfull respektlöshet. Ensemble Flatterie har nämligen en förtjusning i riktigt gammal musik och kanske har man velat paketera om den för att tilltala en samtida och särskilt då ung publik.<BR>Formen som valts för den här konserten är i alla fall den välbekanta topplistans och under skolkonserten bjuds vi på sju musikaliska stycken.<BR>7:a på listan, eller stycket som inleder konserten, är en låt från 1972: Sofia dansar gogo, presenterad på luta, cello, blockflöjt och sång. Därefter kommer Strike the Viol från 1600-talets senare del vilken följs av Winder wie ist, (1328). Vi hör sedan mixen Flow my Tears/Habanera som täcker ett spann över 300 år mellan 1563 och 1875. Den framförs i första hand av sopranen Camilla Johansen vilken också sjunger Greensleevs (1580). <BR>Listan toppas till sist av Lapsoset, Laulakaa och ABBA:s Gimme! Gimme! Gimme! (A Man After Midnight). Allt med en oväntad energi utifrån repertoaren. Själva showen bjuder i sin tur på riktig rock?n?roll attityd medan arrangemangen får mig att leta efter kända slingor bland allt det okända.<BR>Blandningen får mig att flyta omkring i en sinnesröra.<BR>Främst handlar det om hörseln som måste ställa om sig från de impulser kostymernas glitter sänder om elförstärkning till det akustiska ljud som erbjuds konserten igenom. Sedan ska samma hörsel lyckas förmedla den upphottade gamla musiken och gammelklangerna på den nyare så att hjärnan och magen förstår. Det är faktiskt lite arbetsamt.<BR>Intressant nog är det också sopranen Camilla Johansens sång som ligger kvar som det starkaste minnet efter konserten. Den del i hela hejdlösheten som är renast, minst förändrad och mest stillsam. Att hon skulle kunna spräcka glas med rösten är dock en myt. ?Det kan ingen? svarar hon på publikens fråga efter konserten.<BR><BR>Fotnot: <EM>Kanske på Svensktoppen 1328</EM> ges i fullängd, de sju styckena är ett urval av den konserten, som offentlig föreställning den 22 september i Boden och 24 september i Övertorneå. </P>
Så jobbar vi med nyheter