Barnserie hämtad från boksvit
Habib är 11 år och bor i det högsta huset i Alby utanför centrala Stockholm.
Allt börjar till exempel med att Habib får i uppgift att skriva dagbok, något som snart blir närmast ett gift för pojken. Läsaren får se hur han leker med bokstäverna, hur talspråket med många sentida slangord som guzz, gitta, tagga används när de sätts samman i korta, avbrutna meningar, och med den syntax som skapats av en ökad språkblandning - men även hur Habib formulerar sig på skriven svenska. Foley har dessutom lyckats åstadkomma en rytmisering av texten så att den har förortssvenskans lite stötiga melodi. Men för bibliotekarien och författaren Foley handlar det som sagt inte bara om form, utan även om filosofiska resonemang och hur väl de tankarna formuleras. I sin datordagbok skriver Habib ner allt möjligt och på så vis får läsaren komma bakom det fåordiga när det kommer till att förklara, och enkelspåriga som många pojkar beslås med. I en klassisk TV-film där dramaturgin är viktig gör sig det här förstås sämre. Hela dagboksidén är borta och därför blev jag glatt överraskad när man ändå låtit ett spår av språkfascinationen finnas kvar. Från Syrien och Libanon
Hemma hos Habib talas det oftast svenska, men på olika vis då man är en samtida familj av blandade modersmål. Mamma med föräldrar från Syrien och Libanon, är född och uppvuxen i Sverige på den tiden immigranternas barn gick i klasser där modersmålssvenska dominerade och talar med 1970-tals svensk melodi, medan pappan som flyttat in själv bryter och barnen har sin generations melodi.
Fotnot: I dag består sviten om Habib, utgiven av Bonnier Carlsen, av sex titlar. Den senaste har kommit ut under hösten och heter Habib. Änglar här och där.
Så jobbar vi med nyheter