En annan Abbe är den fristående fortsättningen, illustrerad av Helena Lunding Hultqvist.
Fokus ligger på känslorna men här ställs också olika normer tydligare mot varandra. Det kan vara frökens, som skämmer ut Abbe inför klassen för att han inte köpt reflex till kläderna som de andra eleverna har gjort. Eller Markus, som reagerar med ilska på frökens rigida krav. Hon vet väl inte hur Abbe och hans mamma har det?
Markus är tveksam till allt för djärva upptåg. Vero är orädd och klok och Abbe är för bullrig, på gränsen till odräglig. Så tycker i alla fall Markus som vill ha Vero för sig själv. Markus upptäcker hur en och annan nödlögn gör honom friare gentemot föräldrarnas ängsliga kontroll. Omtanken om vännerna är starkare och är det också när otäcka saker händer, som mopedkillarnas trakasserier. Och när de är i farten förnekar Abbe sina vänner för att just han är så väldigt rädd för gänget.
Kieri skriver om livet och kärleken, om hur lite försvar barn har mot tunga känslor och om hur vuxenlivet stänger dem inne. Handlingen kretsar runt den koja som barnen bygger i en skogsdunge. Vero bestämmer att något tak ska den inte ha. Hon vill inte stänga ute stjärnhimlen! Kojan blir den port till möjligheter som barnen ännu inte vet något om. Men det är också här som tryggheten hotas. Rädsla är en sak, våld något helt annat. Men den som lyssnar kan ge förutsättningar till växt och ett rikare liv. Det är det som Katarina Kieri gör så väldigt skickligt och barnen här får hjältestatus när de bemästrar sina rädslor.