Barnen kommer först för Izabella Scorupco

I nya filmen Änglavakt spelar Izabella Scorupco en kvinna som offrar allt för sin sjuke son.  Även i sitt eget liv har hon låtit barnen komma först - på bekostnad av Hollywoodkarriären.

premiär. Tchéky Karyo, Johan Brisinger, Izabella Scorupco och Michael Nyqvist vid måndagens pressträff på Grand hotell i Stockholm inför premiären av filmen Änglavakt. Foto: Claudio Bresciani/SCANPIX

premiär. Tchéky Karyo, Johan Brisinger, Izabella Scorupco och Michael Nyqvist vid måndagens pressträff på Grand hotell i Stockholm inför premiären av filmen Änglavakt. Foto: Claudio Bresciani/SCANPIX

Foto: Claudio Bresciani / SCANPIX

Kultur och Nöje2010-03-19 06:00
Tre saker slår den som läser intervjuer med Izabella Scorupco: Hon talar mycket om sina barn. Hon har filmat mycket sparsamt de senaste åren. Det hänger förmodligen ihop. I Änglavakt, med premiär på fredag, spelar hon Cecilia vars son drabbas av en fasansfull olycka. Hennes make, spelad av Michael Nyqvist, biter ihop, litar på läkarna och försöker få livet att fortsätta så normalt det kan. Cecilia flyttar in på sjukhuset, läser all litteratur om sonens tillstånd hon kan hitta, terroriserar läkarna med ständiga frågor och förslag. Barnen först. Precis som i Izabellas riktiga liv. Sedan hon var "Bondbrud" i 1995 års Goldeneye har hon bara haft en handfull roller, trots att hon bor i Los Angeles. "Inte fått ihop det"
- Jag har bara inte fått ihop det. Det är jättesvårt. Den sorg jag känner när jag är ifrån mina barn överväger glädjen i att jobba, säger Scorupco. - Det kanske är jättekorkat och tabubelagt att prata om att jag väljer bort jobb för barnens skull. Men det finns väl ingen som tycker att det är roligt att inte träffa sina barn? Å andra sidan måste jag förstås förverkliga mig själv och ta vara på de jobb som ges. Jag vill ju visa mina barn vad som är viktigt för mig och vad jag brinner för. Att så få skådespelare talar om sina barn är paradoxalt eftersom de ofta står på topp i en ålder - 25 till 40 - då de flesta har småbarn. "Unikt barnperspektiv"
- Det gick bra med bara ett barn, med två är det helt omöjligt. Jag är inte Nicole Kidman som har råd med barnflickor. Angelina Jolie påstår att hon inte har nannys men har i själva verket en för varje barn. Som aldrig får synas på bild, det finns kontrakt på det. Izabella Scorupcos motspelare, Michael Nyqvist, säger att film- och teaterbranschen även i Sverige är en svår miljö att kombinera med småbarn. Han är dessutom man, och då är det inte många arbetsgivare som ser problemen: - De gånger jag tackat nej till en roll för barnens skull har det varit jättesvårt att förklara det för producenten. "Det är bara tre månader"... Ja, men det är just det som inte går. Min dotter var med mig på teater när hon var liten, och det var inte roligt för henne. Folk bakom scenen är nervösa och spattiga, och Stadsteatern hade någon sorts lekrum med en trasig boll och en nedtrampad plastgrej. - Änglavakt är unik med sitt barnperspektiv. Ett perspektiv som man egentligen inte vill ska finnas, med ett svårt sjukt barn. Jag hade oerhört ont i kroppen när jag spelade in filmen.
Röster om Änglavakt Izabella Scorupco: - Den är en berättelse om att inte förlora hoppet, om att våga tro. Och om att inse hur lycklig man borde vara för det man har i stället för att hela tiden söka mer. - Folk gör om sitt hus men blir aldrig nöjda, de jämför sin bil med grannens, sina barn med andra barn. Om man tänker på vad människor går igenom på sjukhus är nog de flesta av oss ändå otroligt lyckligt lottade. Michael Nyqvist: - Jag tror att filmen kommer att dela publiken. Den är inte rationell, och det är det mest provocerande vi vet. Den handlar om vad människan gör när hon är maktlös. - De filmer jag väljer ger ofta upphov till en massa känslor hos sin publik. Jag ser mig som ett språkrör och hoppas att det jag gör får fler att ifrågasätta sina liv. Johan Brisinger, regissör (som tidigare gjort Underbara älskade): - Filmen handlar om andliga ting, men jag är inte Kay Pollak, jag är en vanlig kille som skriver en berättelse om något väldigt stort. Filmen ställer frågan "Vad tror vi på?" Den innehåller övernaturliga element på samma sätt som Himmel över Berlin, Den enfaldige mördaren och Fanny och Alexander.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!