Barnböcker speglar debatt om samer
"Boken kan med fördel läsas av alla som är intresserade av norrländsk historia och litteratur", skriver Norrbottens-Kurirens Sven Nyberg om Gerda Helena Lindskogs Vid svenskhetens nordliga utposter. Men han reagerar på priset.
<P>Gerda Helena Lindskog kan nu också presentera sig som barnboksforskare efter att ha gett ut ett pionjärarbete med titeln Vid svenskhetens nordliga utposter (BTJ Förlag, priset på drygt 400 kronor är tyvärr över smärtgränsen), en smärre tegelsten som handlar om bilden av samerna i svensk barn- och ungdomslitteratur under 1900-talet. <BR>En sådan studie kan verka riktad till specialister, men Lindskog anlägger ett brett samhälleligt och kulturellt perspektiv, och boken kan med fördel läsas av alla som är intresserade av norrländsk historia och litteratur. Läsaren kan förvärva kunskaper inte bara om de 135 barn- och ungdomsböcker som kommenteras utan också om till exempel birkarlar, renbeteslagar, arbetsstugor och nomadskolor, kort sagt om de materiella och kulturella villkor som gällt för samer och svenskar i övre Norrland. <BR>Lindskog skrider sålunda till verket med litteratursociologiska ambitioner, och en av bokens många förtjänster består i att hon lyckas klargöra en rad samband mellan samhälle och litteratur ofta med stöd i facklitteraturen med hänvisning till forskare som Lars Elenius, Lennart Lundmark och Sonja Svensson. <BR>Speglar rådande föreställningar<BR>Vid svenskhetens nordliga utposter fungerar utmärkt som uppslagsbok. För den som inte vill eller ids läsa alla bokreferat finns utmärkta sammanfattande kapitel. Boken tillgodoser också vetenskapliga krav med noter, litteraturlistor, person- och titelregister utan att vara akademiskt otillgänglig. Lindskog skriver spänstigt och välformulerat, och hennes stillsamma och underfundiga humor gör framställningen extra njutbar. <BR>De undersökta barnböckerna är samtliga skrivna av svenska författare med mer eller mindre djupa kunskaper om samiskt liv och leverne, och de speglar samtidens rådande föreställningar och fördomar om vad som tilldrar sig i lappmarkerna. <BR>Lindskog visar hur fördomarna i barnböckerna kan pendla mellan en romantiserad bild av samerna som det ofördärvade naturfolket och direkt negativt rasistiska skildringar av lortaktiga, lömska och vidskepliga dvärgar. <BR>?Den ädle vilden? är en ganska vanlig schablon, som kan förefalla sympatisk, men i fråga om samerna bidrog den till den ödesdigra ?lapp skall vara lapp?-föreställningen, det vill säga att samerna skulle må bäst om de bodde kvar i sina kåtor och fortsatte med sin renskötsel uppe i otillgängliga fjällområden och inte besmittades av den svenska civilisationen. <BR>Lapp skall vara lapp<BR>Selma Lagerlöfs skildring av samerna i sin världsberömda bok Nils Holgerssons underbara resa har färgats av lapp skall vara lapp-tänkandet anser Lindskog. Och Selmas kommentarer om att samerna bara behöver ?äga några renar och ett tält för att kunna leva? tycker jag verkar gjorda av en aningslös sörländsk turist, som betraktar de ädla vildarna.<BR>Lindskog finner att det i början av 1900-talet mest var kvinnor som skrev om samerna för barn, och att böckerna mestadels beskriver turistande svenskars kontakter med samer i pörten, skolkåtor eller prostgårdar. Men 1917 gav Märta Edquist, kyrkoherdefru och lärarinna från Kiruna, den första barnboken som helt utspelar sig bland samerna, nämligen Inga Marja Svonni. Berättelser ur lappbarnens liv. Boken blev en framgång och kom ut i fem upplagor, den senaste så sent som 1953. Edquist intresserade sig för barnens skolgång och religiösa uppfostran och hennes bok speglar den samtida debatten om samernas problem alltifrån spritmissbruk till åldringsvård.<BR>Trovärdigare skildringar<BR>Barnböckerna om samer blir allt mer realistiska under 1900-talet och ?goda kunskaper om det ämne man skrev om blev nödvändiga?, framhåller Lindskog. Författare som Viola Wahlstedt, Gunnar Rönn, Boris Erson, Bodil Hagbrink och Runa Olofsson gav alla ut böcker som mera trovärdigt skildrade samiskt liv och leverne.<BR>Även min kollega från lärarhögskolan i Luleå, Elisabeth Kågerman, som vid sidan av lärarjobbet skrev deckare, författade också ett par barnböcker vari samer skildras. Böckerna handlar om ?lappmarksbarnen?, en syskonskara i en prästfamilj på 1800-talet, som dras in i spännande och mystiska äventyr. Böckerna hette Lappmarksbarnen och gubben Länta (1969) och Lappmarksbarnen och Elli-Marja (1970). Kågermans ambition, som jag vill minnas att hon själv beskrev den, var att skapa ett slags norrbottniskt svar på Enid Blytons då oerhört populära mysterieböcker.<BR>Kågermans böcker var roliga och spännande och delvis resultat av forskning i historiska källskrifter, men Lindskog hittar dessvärre också här schablonartade skildringar av samer, som framställs som löjliga, supiga och trollkunniga.<BR>Och efter att ha läst och analyserat alla dessa böcker finner Lindskog till sist ?intrycket av svenskarnas förhållningssätt gentemot samerna beklämmande?.</P>
Så jobbar vi med nyheter