Går det att återuppliva en barnboksklassiker utan att hamna i en debatt om förlegade värderingar? Frågan blev aktuell när Barna Hedenhös anklagades för rasism. Att det inte gick ihop med tecknaren Bertil Almqvists rykte som antirasist komplicerade diskussionen.
Förtrycker pappa Ben sin hustru Knota? Och ger inte stenåldersfamiljen Hedenhös uttryck för koloniala, eller rent av rasistiska värderingar inför fornegyptier, afrikaner och representanter för den amerikanska ursprungsbefolkningen?
Var antirastist
Det är frågor som tecknaren Bertil Almqvist förmodligen inte hade väntat sig att hans lekfulla serie om Barna Hedenhös skulle väcka. Men så visste han inte heller att den fyra decennier efter hans död skulle ligga som grund för SVT:s julkalender.
Journalisten och författaren Nisse Larsson, som skrivit biografin Boken om Bertila - Barna Hedenhös och mycket mer, välkomnar debatten, men konstaterar samtidigt att det är helt fel att stämpla Almqvist som rasist.
- Han var dokumenterad antirasist. För gamla skämttecknare låg det alltid nära till hands med antisemitiska skämt, om man ritade en snål människa så fick de stor näsa och så vidare. Det här kan man inte hitta hos Bertil Almqvist. På 1920-talet kritiserade han amerikansk krigspropaganda för att den var så rasistisk mot asiater.
Svensk tiger
1948, när den första boken om Barna Hedenhös gavs ut, var Bertil Almqvist redan ett etablerat namn. Han skrev dagsverser i Stockholms-Tidningen under signaturen Trallgöken, tecknade veckokommentarer i Aftonbladet, gav ut barnböcker och var inte minst mannen bakom symbolen En svensk tiger under andra världskriget.
Det första fröet till Hedenhösarna föddes av en ren slump. Bertil Almqvist hade köpt en italiensk docka till sin dotter Monne, som fyllde fem år. För att hon riktigt skulle förstå hur fin dockan med blundögon, spetsklänning och äkta hår var ritade han en stenåldersdocka gjord av trä, med kvistar till armar och en kropp som mest liknade ett vedträ.
Men vem lekte med Veda? Snart hade Bertil Almqvist fantiserat ihop en hel familj klädd i djurhudar som levde i ett fiktivt forntida Sverige. När Almqvists påhittade stenålder väl introducerats för läsarna utvidgade han den pö om pö till att omfatta resten av världen - ja, till och med världsrymden. Familjen Hedenhös fick resa och träffa människor från andra världsdelar och kulturer.
Stoppade utgivning
Det är här någonstans som problemen uppstår 2013. Det som vid publiceringen sågs som en harmlös och framför allt rolig drift med andra nationaliteter är inte alltid längre lika skrattframkallande - särskilt inte i det känsliga barnboksformatet.
När Bonnier Carlsen nyligen kritiserades för nyutgåvan av Barna Hedenhös upptäcker Amerika bestämde sig förlaget omedelbart för att stoppa fler utgivningar.
Nisse Larsson tycker att det var ett misstag att ge ut boken från början. Barna Hedenhös upptäcker Amerika och Barna Hedenhös och de urlympiska spelen där Hedenhösarna deltar i förlagan till de olympiska spelen, hör till de volymer som åldrats sämst i Almqvists produktion.
När det gäller de övriga böckerna i serien har man två alternativ, anser han.
- Antingen ger man ut klassiker för att de är klassiker och ska läsas som sådana. Eller också ger man ut dem för att barn ska läsa dem i dag och finns det några skönhetsfläckar som upphovsmannen själv skulle ha petat bort då tycker jag att man kan göra det. I en nyutgåva skulle Almqvist ha putsat bort omoderna ord, han skulle exempelvis inte ha använt ordet neger.
Starkare kvinnoroller
I julkalendern har manusförfattarna och regissörerna Oskar Mellander och Jonathan Sjöberg löst problematiken enligt alternativ två. De har låtit Flisa och mamma Knota få mer framträdande roller än i originalberättelserna.
- De skrevs under en annan tid, men det var bedrövligt hur de knappt sade någonting. Det var mest lite gnäll och så brukade Flisa gråta när det blev jobbigt. Nu har vi försökt göra dem till helt vanliga intressanta individer med egenskaper precis som alla andra, säger Oskar Mellander.