Egentligen är det väl lite märkligt att fira en litterär gestalts födelsedag? Även om det är jubileumsår som 60. De finns ju inte! Fastfrusna i sin tid så som författaren bestämt den undrar de inte över livets gång.<br>Inte heller tackar de sin stjärna över att ha blivit äldre eller får ångest när kroppen inte längre beter sig som när den var på topp.<br>?Men om Astrid Lindgren hade velat att Pippi skulle växa och skrivit en följetong ? vem hade hon då blivit??<br>Helt oförhappandes börjar jag fundera på det när jag cyklar genom min sommarstad. Pippi Långstrump är en sådan där litterär 60-åring i år som drar till sig uppmärksamhet.<br>Jag anstränger mig för att tänka positivt men så många lyckliga bilder blir det nu inte. På macken/posten kommer jag dock på något glädjande. Pippi hade nog fått många barn. Ja, jag tror att Pippi skulle ha just FÅTT barn. Lite hipp som happ sådär och välkomna. I buskarna hukar visserligen ständigt Prussiluskor för att se hur de har det; Pippi städar ju så slarvigt och kosten kan misstänkas vara ensidig. Pannkakor ni vet.<br>?En pappa ? ja det har ju barn ... Lesbisk? Knappast.?<br>Okej ? då är barnens far antingen på plats. En tolerant man, en bra bit före sin tid för Pippi började föda barn så där i mitten på 1950-talet. Eller så är han ständigt på resa: sjöman, försäljare, akademiker eller åldrad aktivist. Kanske är det flera pappor. Någon tjyv eller man som behöver tas om hand för att komma ur sitt missbruk har däremot inte gjort sig besvär.<br>Inget tyder på att Pippi är lagd åt det omhändertagande hållet.<br>Men ett är dock klart ? Pippi är hemkär och bor kvar i Villa Villekulla.<br>?Försörjning? En knäckfråga.?<br>Läsa har hon aldrig lärt sig, Komvux var ett lika omöjligt alternativ som grundskolan, så tack och lov för guldpengarna. Men de höll henne också utanför, gjorde henne alltför olik för folkhemmets barn. Några väninnor efter Annika, som valde vanligheten och stack, fick hon aldrig. I stället hittade Pippi sina kompisar hos killarna, raggarna och de blivande gammel-pojkarna. Hon blev en innovativ bil-mekaniker, ingick i frivilligbrandkåren och är nu bra på trumpet.<br>Om kvällarna har hon ibland saknat sin mamma och tjejkompisar.<br>?Å, sen då. Om jag inte vill välja den romantiska konstnärsbilden av en lycklig, begåvad bohem med många vänner??<br>Pippi 60 år, eller snarare närmare 70 då Astrid Lindgrens figur väl är en sådär tio år, är blekt gråhårig. Trots brist på nära vänner håller hon stort kalas i sin intressanta trädgård. På faten finns köpebröd och pannkakor.<br>Kaffe, hemgjord läsk och kryddat brännvin att dricka. Pippi själv har just blivit upptagen av något. Fortfarande är hon lite ensam, lite frånvarande i sin egen värld. De nu vuxna barnen är vana vid att fånga moderskärleken när den flugit förbi.<br>?Tack och lov för guldpengarna. Nu blev slutet inte olyckligt.?<br>Jag pustar ut här vid datorn. Ändå tror jag att litterära gestalter mår bäst av att stanna där författarna placerat dem. Någon muminkrönika är därför inte att vänta.
