Men så bildar den också en vetenskaplig koncentration om vad vi kan säga om denna region i världens utkanter.
Och då visar sig den paradoxala bilden att denna utkant alltid varit del av den stora helheten, alltså ingen arkiskt isolerad säregenhet, utan en del av världen som varit uppkopplad till de stora strömmarna och de tyngsta makterna. Och under de svåraste av yttre förutsättningar klarat av att skapa civilisation och samhälle.
Det är en storartad bild.
En 500-sidig historieskildring med ett otal författare kan inte recenseras rättvisande. Men just det faktum att huvudredaktören Lars Elenius står bakom hela den vetenskapliga samfälligheten i frågan ger boken normerande tyngd och riktning. Det handlar ju inte om underhållning utan om historia som syntes.
Men ett exempel kan visa hur sikten klarnar. Historieskrivningen runt Norrbotten lider av nationella fantomsmärtor, vem var först, vem koloniserade, vem är minoritet, vem har mest rätt till land och språk? Som nutidspolitik ska detta lösas med rättvisan utan att förgifta historieskrivningen.
Boken om Barents löser den gordiska knuten genom att befria den från 1800-talsångesten runt frågorna om nation, språk, ursprung. En mängd folk bebodde Barents i urtiden, de kallade varandra namn som bjarmer, finnar, kväner. Det fanns birkarlar och karelare som ömsom härjade, ömsom handlade med samer. Vi vet inte vad som fanns bakom alla dessa namn, några var nog folk (med vår 1800-talsdefinition av språk och land), andra var tillfälliga grupper med bestämda funktioner, vad de kallade sig själva vet vi inte, det är nästan alltid utomstående som ger dem namn.
De berömda birkarlarnas ursprung är kanske inte alls nationellt, utan enbart socialt? En avgränsad grupp med bestämda rättigheter, sammansatt av människor med olika språk. Men just eftersom nationsfrågan inte var uppfunnen i forntiden spelar det ingen roll. Det gick bra ändå. Människor förstod, skapade kontakt, skapade språk över språkgränserna, skapade samhälle och historia under tiden.
Det är vår tid som plågas av gräns, nation och språk. The Barents region är ingen lättsmält sak, engelskspråkig dessutom. Men kunde norrmännen förstå ryssarna i Pomorhandeln ska väl vi välutbildade nutida klara av femhundra sidor engelska.
Boken börjar i ett förhistoriskt 800-tal och slutar i nuvarande decennium. Tar sig genom nationsbildning, krig, handel, Napoleon, svenska stormaktsväldet, industrialiseringen, ryska revolutionen, kalla kriget och tiden efter Sovjetunionens fall. Hög höjd, ofta stark abstraktion, transnationellt men hela tiden oavvisligt klar i en röd tråd: den om Barents som ett nordligt centrum gentemot världen.