Förloppet var en effekt av att ”Kalla krigets” årtionden var förbi efter Sovjetunionens upplösning något år tidigare. Regionen är arealmässigt mycket vidsträckt. Utgår man från Sverige så utgör Västerbotten sydgränsen och den sträcker sig genom Skandinavien, Finland och vidare in i Ryssland norr om sjön Ladoga och fram till europeiska Rysslands östgräns mot Asien. Utsträckningen norrut går fram till Barents hav. Syftet med regionbildningen var att underlätta öst-västliga förbindelser av olika slag inom det enorma landområdet.
Barentsregionen består av 13 län, för att nyttja den svenska termen, tre i Norge, två i Sverige, tre i Finland och fem i Ryssland. Detta nordliga område är, vad gäller varje enskilt land, relativt väl utforskat rörande historia, folkförsörjning, geologi, religion och politik. Synteser genom komparation har däremot varit ytterst sällsynta. Språkskillnader, men framförallt slutna gränser, har ofta varit ett hinder.
Ett första, mäktigt, projekt som kan bidra till att råda bot på bristerna har nu presenterats. År 2015 kom historieboken ”The Barents Region, A Transnational History of Subartic Northern Europé”, redaktör Lars Elenius, och ett år senare kom ”Encyclopedia of The Barents Region”, volym I-II, redaktör Mats-Olov Olsson. Vilken infallsvinkel man än väljer som presentatör och kritiker måste man erkänna att projektet som helhet är ett storverk. Långsiktigt kommer nog verket att betraktas som en milstolpe, begreppet klassiker är för svagt, de samhällsvetenskapliga ”spin-off-effekterna” kommer att bli betydande på sikt.
Kontaktvägarna inom Barentsområdet har för det mesta varit nord-sydliga, inom respektive land. Samerna har varit den grupp som flitigast nyttjat väst-östliga kontaktvägar, efter år 1900 blev dock hindren fler. Förutsättningarna för att i nutid på bred front kunna öka kontakterna är förbättrad kunskap inom olika områden. Projektet med historieboken och encyklopedin är ett sådant initiativ, det visar hur kunskap och bildning kan uppnås genom vetenskap.
De tre banden, drygt 1 600 dubbelspaltiga trycksidor, ska ses som ett sammanhållet projekt, då blir kunskapseffekten störst. Projektet började utvecklas 2001, encyklopedin påbörjades 2006 och utkom alltså efter 10 år. Antalet författare till uppslagsorden är ungefär 300, representerande alla ingående länder, de flesta forskare knutna till regionens universitet. Den vetenskapliga tyngden är kompakt, empiri och analys är sammanfogade. Huvudredaktörens överblick och samordning lämnar inget övrigt att önska.
Drygt tio längre artiklar presenterar övergripande förhållandena i regionen för områdena ekonomisk utveckling, utbildning, miljöfrågor, geopolitik, minoritetsbefolkningar (särskilt samer), religion, språk, kultur, litteratur, ideologier. Dessutom ett urval av personer som bedömts ha haft särskild betydelse för regionen, som exempel norrbottningen Ragnar Lassinantti, samt orter, städer och de 13 länen i regionen. Alla uppslagsord är ordnade alfabetiskt, orden kopplas till teman och andra uppslagsord genom hänvisningar. Som exempel, efter ordet Gammelstad finns hänvisning till orden kyrkstäder, världsarv och kulturarv.
Tonen i texterna, inte bara genom språkdräkten engelska, visar att verket är avsett för en internationell publik. Uppslagsorden, med över 400 artiklar, ger läsaren både bred överblick och djup förtrogenhet med förhållandena i Barentsregionen. Textförfattarna har genomgående aktuell kunskap, forskningsbaserad, och har inte förlitat sig på föråldrade handboksuppgifter. Geopolitiskt har Barentsområdet berörts av starka samhällsomvandlande krafter senaste årtiondena. Kampen om naturresurser och globaliseringstrender inom ekonomi och politik har sannerligen satt djupa spår i Barentsområdet.
Att textförfattarna hämtats från fyra olika länder, med skilda synsätt på flera sidor av samhällsvetenskapen, har ställt stora krav på redaktörens förmåga att samordna och redigera. De skilda samhällsvetenskapliga traditionerna är samtidigt en styrka i verket. Den noggranne läsaren ska finna att en enhetlig, slutgiltig, vetenskapligt baserad, sanning om Barentsområdets historia och nutid inte är helt lättfångad. Utsiktspunkten påverkar faktaurval, disposition och slutsatser. Barentsencyklopedin är alltså inte endimensionell.