"Bara sött är inget för mig"
Svek, skilsmässor och självmord. Anslaget är tungt och mörkt i Anna Gavaldas nyutkomna roman. Så svår var skrivprocessen att hon raskt skrev en ny bok - "lätt och bubblig som ett glas champagne".
FAMILJ I CENTRUM. I de flesta av Anna Gavaldas böcker står familjerelationer i centrum. "Familjen är ett helvete, men att vara utan familj är ännu värre", säger hon.
Foto: Scanpix
Boken hon talar om är uppföljaren till succéer som Jag älskade honom och Tillsammans är man mindre ensam. Romanen Lyckan är en sällsam fågel börjar precis som föregångarna i svärta. Charles, en medelålders arkitekt, som lever sitt liv på tomgång, nås av beskedet att hans bästa väns mamma har tagit livet av sig. Det är början till en nedåtgående spiral av förebråelser och självförnedring, sinnestillstånd som även avspeglas stilistiskt i texten. - Jag ville krypa in under skinnet på en man som led av en sorts depression. När du är på gränsen till att bryta ihop blir allt så tungt, till och med att gå upp på morgonen kan kännas helt omöjligt. Det var väldigt jobbigt för mig också att leva med den här olycklige mannen, säger hon. Ensamföräldrar
Lyckan är en sällsam fågel är en tjock bok med många olika stickspår. Brusten kärlek, överraskande kärlek, livsavgörande svek, vänskapsband som bryts och föräldrar som aldrig överger sina barn, allt avhandlas på drygt 550 sidor. Symptomatiskt för boken är att alla de viktigaste karaktärerna är eller är på väg att bli ensamstående föräldrar. - Det var inte så att jag ville skriva om ensamföräldrar. Men jag är själv skild och min mor och far var också skilda. Jag kan inte konstruera en traditionell familj med mamma och pappa i framsätet på bilen och två barn där bak. Jag vet inte ens om jag kan skriva om den sortens människor, säger Anna Gavalda. Framgångssaga
Berättelsen om hennes liv ter sig annars som en klassisk framgångssaga. När lärarinnan Anna Gavalda debuterade 1999 var hennes förläggare orolig. Skulle hennes novellsamling säljas i de 900 exemplar som var nödvändiga för att utgivningen skulle bära sig ekonomiskt? Tio år senare har Jag skulle vilja att någon väntade på mig någonstans sålts i två miljoner exemplar över hela världen. Men förutom att hon snart kunde säga upp sig från sitt jobb har Anna Gavaldas liv inte förändrats särskilt, hävdar hon. - För mig är det här med succé lite surrealistiskt. Jag befattar mig inte med det. Jag har varit i Sverige tidigare, den här gången är det lite fler intervjuer och jag får bo på ett trendigare hotell. Men när jag går till sängs på kvällen gör jag det med samma personlighet som förut. Inte nöjd
Att det är en personlighet som rymmer både sött och salt blir tydligt redan under ett kort möte. Anna Gavalda bjuder generöst på sig själv, ser på sin omgivning med varm blick, men är inte rädd för att säga ifrån om något inte passar. Hon gör ingen hemlighet av att hon själv inte är särskilt nöjd med den filmatisering som gjordes av Tillsammans är man mindre ensam med en av fransk films största kvinnliga stjärnor, Audrey Tautou. - Den här gången är jag inte säker på att jag vill sälja filmrättigheterna. Jag gillar mina gestalter för mycket för att se dem förändras. Skådespelarna i Tillsammans är man mindre ensam var okej, men jag tycker att min Camille är mer intressant än Audrey Tautou. Camille är bitterljuv - och det är väldigt svårt att få fram på film. Skrivandet som medicin
Hennes förhållande till skrivandet är aningen schizofrent. Å ena sidan förbannar hon den ensamma tillvaron. Å andra sidan ser hon skrivandet som en slags medicin, som gör henne lugn och förnöjd. Men Lyckan är en sällsam fågel var, som sagt, slitsam att skriva. Därför valde hon att snabbt skriva en ny bok som helt skiljer sig från föregångaren. Den ges ut strax före jul i Frankrike. - Det är en väldigt kort bok, inte ens hundra sidor. Det är en fånig bok med en fånig handling och fåniga karaktärer. Allt är lättsamt, roligt och färgglatt, det är som ett glas champagne till mina läsare. Men det finns kanske ett djup mitt i lättsamheten? - Nej, det jag säger här är ungefär "Girls just want to have fun", haha! Jag är inuti Cyndi Laupers hjärna. Nej, jag ljuger så klart för dig, det finns djupa teman även i den här boken: som syskonskap, föräldraskap och barndom. Men presenterade på ett lättsamt sätt.
Så jobbar vi med nyheter