Här sitter man med sin julklappsbok och sin PISA-ångest.
Ni vet, det där med att läsförståelsen sjunker i svenska skolor. Man vill gärna tänka: andras ungar. Man tänker det till och med när de för sjuttiofjärde kvällen i rad kryper i säng med sin mobiltelefon.
Nu gäller det att balansera rätt. Teknikfientlig är jag inte. Den är en fantastisk apparat, den där lilla. Öppnar världen och får oss att känna oss sedda, räddar getfarmare i Afrika som kan kolla världsmarknadspriser och svarar på postindustriella problem som vad människan ska göra med sina händer hela tiden.
Förra året ökade antalet svenskar som har en smart mobil från tjugo till sextio procent. Det är väldigt, väldigt många mobiler. På föräldramötena i skolan 2013 är en av de stora frågorna hur dags barnen bör säga god natt till Instagram på kvällen (gäller endast flickor, för pojkarna är frågan hur länge man får sitta vid datorn och spela. Och ja, exakt så stereotypt är det.)
Själv sitter man där hemma på kvällen och vill bara skrika: BOK!
Det är då man inser att man börjar bli gammal.
Jag anser på fullt allvar att en dag inte tar slut och en natt kan börja utan att man läser åtminstone några sidor i en bok. Ett hem är inte ett hem utan överfulla bokhyllor, vad mäklarna än säger om att det ger ett ”rörigt” intryck. Och aldrig en jul utan julklappsbok. Vad skulle man annars göra av sina mellandagar?
Jag minns den enorma mängden böcker när vi tömde morsans lägenhet, låda efter låda. Mycket delade vi upp och fyllde våra egna bokhyllor med, annat bar vi till antikvariatet nere i backen, för det här tilldrog sig på den tiden när det ännu fanns sådana längs stadens gator.
Det är fyra år sedan.
Dagarna före jul kom nyheten att Bokspindeln läggs ner. En barnbokhandel i Stockholm med unik internationell profil som startades av Helena Eriksson Berhan från Luleå och hennes kollega för tio år sedan. Näthandelns dumpade priser är en tung orsak. Helena och Nina vittnar om kunder som kommer in och frågar efter deras djupt kunniga råd och sedan skriver av ISBN-numret för att beställa boken på nätet.
Och samtidigt: trender pekar åt motsatt håll, bort ifrån bokens och bokhandelns förmodade död. 2013 var ett bättre år än 2012. Visserligen sjunker pocketförsäljningen, men de inbundna böckerna står sig. Bokhandeln går bättre än förra året medan näthandeln minskar. I Kiruna bokhandel har köerna ringlat ända ut genom dörren under hela julhandeln. E-boken har ännu inte slagit igenom stort i Sverige, men det kommer. Den är billig och miljövänlig och lätt att bära mig sig, kort sagt den har alla förtjänster utom den där känslan av att få hålla i en bok och bevara den också efter att den är läst.
Och jag tänker: bara de läser. Bara berättelserna fortgår.
Då och då rensar jag lite i bokhyllorna för att de inte ska svämma över. Där finns böcker jag aldrig mer kommer att läsa, de är mer som fynd i en arkeologisk utgrävning mina barn ska företa den dag jag är borta och under nysningar av damm bära ner i grovsoprummet.
I lådorna efter min mamma hittade experten en mycket sällsynt bok om Chagall som var värd sextusen kronor.
Tro mig, sådant händer inte med en läsplatta. När e-boken har slagit igenom blir det lätt för de efterlevande. Ett klick och allt är raderat. Försvinner utan möda, utan spår.