Både kaxigt och lågmält

Dansen har förmodligen en bit till att vandra för att bli en folkrörelse av körmått (drygt 600.000 utövande sångare), men fortsätter den pågående trenden är den på god väg. När danskollektivet Exiled Dance Crew i Luleå belönades med Norrbottens-Kurirens allra första ungdomskulturpris Cyranopriset i januari var det både för att de förnyat och förstärkt länets dansscen genom egna framträdanden, men också för deras engagemang för att föra ut danskunnandet till många andra som danslärare. Nu sätter de upp en egen dansshow tillsammans med delar av Luleås aktuella musikscen, kallar det hela "danskonsert" och räds inte för att inta Kulturens hus stora scen. Fyller dessutom nästan hela salongen med en entusiastisk publik. Därför skulle man kunna förvänta sig det tunga batteriet av de allra största gesterna, men det som fångar är Exiled dc:s mod att också använda de små. Självklart börjar det kaxigt - dansarna i den "demokratiska dansgruppen" (deras egna ord) dansar in med sina högst personliga mooves och sin egenhändigt valda musik till en svengelsk presentatör som talar om "Norrbottens stolthet" och "Ladies and Gentlemen". Man tänker sporthall och ös och får det också. Men man bedrar sig - streetdancen ersätts snart av en modern dansduett utförd av Lisen Ellard och Patrik Häggström till tonerna av hiphopgruppen Populärmusik från Piteå.Den låten är inspelad på band, men är det danskonsert så är det och med på scenen i många av numren finns Zacke (Zakarias Lekberg), Movits (Johan Rensfeldt och Anders Rensfeldt) och Ronnback (Joel Rönnbäck), just aktuell med sitt första album och vinnare av BD-pops raptävling på Luleåkalaset i somras.Livemusik är en extra och unik krydda i danssammanhang och bara närvaron av livs levande musiker höjer temperaturen. Här på mer än ett sätt - raparna rör sig i sin koreografi parallellt med dansarna, blir en omistlig del av helhetsbilden. Inte heller musiken låter sig stoppas in i ett fack i den här showen - det handlar visserligen en hel del om rap, men låter lika ofta swing, jazz och rock - är man lagd åt listhållet har man fullt upp med att urskilja källorna. Under tiden blir man förtjust!Korta tablåer, många infall, dansare i olika utvecklingsstadier, skiftande dansformer. Ibland har idéerna bara stannat vid en skiss, man väntar på ett riktigt avslut. Inte för att man bryr sig - charmen, energin, viljan och humorn blåser bort de flesta invändningarna. För att inte tala om det stora allvaret i att överhuvud taget tro sig om att kunna inta en så stor scen. Och dessutom gå i land med det!Letar i programbladet efter den som gjort ljuset och scenbilden. De skulle nämligen behöva få en särskild eloge.