Bäbisteater för första gången

Utanför pågår Nolias barnmässa för full hals. I rummet där det spelas bäbisteater är stämningen i stället lugn och koncentrerad. Publiken består av sju bäbisar, sådana som kan sitta men knappast stå utan stöd, föräldrar, journalister och intresserade teaterkollegor. Det är första gången för alla, tillfället är nämligen unikt, aldrig tidigare har teater för så små turnerat i norra Sverige. Ögonblicksteatern från Umeå står för idé och genomförande av pjäsen med det korta namnet Voff!. Huvudperson är en uttrycksfull handdocka i gummi i form av en prickig hund och att den kan se både galet glad ut, morrigt arg och bedrövad är viktigt då Voff! är en liten stund om känslor. Som passerkort har varje förälder fått en lapp med barnets namn på och föreställningens enda aktör, Karin Larson, hälsar välkommen med att att tilltala varje bäbis vid namn. Det etablerar kontakt med en gång och borgar för intimitet. Voff är i sin tur är en valp med massor med humörsvängningar. Vissa barn fångas direkt och det kittlande bäbisskrattet får oss att bli härliga inuti allihop. Andra är mer tveksamma, reserverade som vill ta det lite lugnt innan de blir kompis. Själva inledningen markeras med ett slag på gonggongen och den för bäbisar välkända uppmaningen "Titta!". Ljud är överhuvudtaget viktigt i föreställningen som innehåller både sång och rytmiska sekvenser. I slutet får alla bäbisar också medverka i orkestern med sväljsäkra skallerägg. Företeelsen är ny men att det nu dyker upp bäbisteater på flera platser i landet, i våras drog Susanne Osten till sig uppmärksamhet för sitt babydrama på Unga Klara i Stockholm och även i Skåne har det spelas bäbisteater, är ingen slump. Vid teaterbiennalen i Umeå 2005 gavs ett seminarium om att göra scenkonst för de yngsta som inspirerat fler svenska teatermakare än Ögonblicksteatern. För Karin Larson har det varit viktigt att skapa en berättelse fastän barnen är så små. Det fungerar faktiskt och skillnaden mellan att sätta en liten bäbis framför en TV-ruta jämfört med det lilla teaterrum som skapas här är milsvid. Ser man Voff möter små kladdiga händer en mjuk varm kropp, inte en hård yta, när barnet krupit fram till Karin och hennes docka. Själva formen är förstås en introduktion bland en massa andra för en ny människa men för upplevelsen är det just det kroppsliga, i rummet samtidiga, som gör allt och som får en att vilja vara med om det igen.

Bäbisteater för första gången

Bäbisteater för de minsta bjöds det på under Nolias barnmässa. Karin Larsson från Ögonblicksteatern i Umeå stod för showen med den lilla hunden Voff!