Avväpnande berättarenergi

En av de tre är den karismatiske prästen Ludvig, alla kvinnors idol, utrustad med övernaturliga förmågor. Han kan hela människor, han drabbas då och då av märkliga drömsyner och kan komma i kontakt med hinsides världar. Även i årets roman, Drottningflickan, En saga, återfinns denne präst, tydligen under en tidigare period i sitt liv. I den här boken är han nyutexaminerad och har fått tjänst i en liten avsides belägen församling, han har alkoholproblem, och han har svårt att kombinera kristen sexualmoral med sin enastående attraktionskraft visavi det motsatta könet. Han är en modern Gösta Berling men samtidigt både mera jordisk och utomjordisk än vad Selma Lagerlöf kunde drömma om. Liksom i Mirakelkuren finns det tre berättarröster. Förutom Ludvig berättar också den kristna judinnan Moder Elisabet, abbedissa på det svenska klostret Alvika. Hennes strängt judiskt troende dotter Rebecca kommer plötsligt resande från Israel på besök till klostret och ställer krav både att få koshermat och att Elisabet ska acceptera hennes trassliga familjesituation. Rebecca är dessutom i stort behov av pengar och har en fantastisk affärsidé, nämligen att få samerna att exportera kosherslaktat renkött till rättrogna judar över hela världen. Kanske något att fundera på för norrbottniska affärsmän. Den unga socialsekreteraren Nina svarar för den tredje berättarrösten. Hon står i kontrast till dessa av religionen dominerade personer och är förvisso en oskuld vad gäller andliga övningar men i övrigt närmast promiskuös. Nina ser alla män som kommer i hennes väg som sexobjekt. Hon får givetvis korn på Ludvig, och kanske kan han bli något mera än en tillfällig förbindelse, men säker kan inte läsaren vara. Nina heter egentligen Melusina och har nog en del gemensamt med den mystiska sjöjungfru med samma namn, vilken återfinns i en gammal saga, som återberättas av Lindqvist. Som komplement till dessa märkliga gestalter fungerar också överklassflickan Mimmi, asocial drogmissbrukare, självmordsbenägen och kanske schizofren, som tas in på klostrets behandlingshem och ställer till det för i stort sett alla personer i romanen. Jag delar inte Lindqvists intresse för ockultism och kan tycka att gestalter, miljöer, händelser och allsköns konstigt tankegods hör hemma alltför långt ut i verklighetens marginaler. Det blir kaotiskt i överkant. Samtidigt är boken underhållande, språket är spänstigt och infallsrikt, och berättarenergin fullständigt avväpnande. Lindqvist är en durkdriven författare, som med hjälp av synvinkelskiften, cliffhangers och andra knep skapar ett väldigt driv, man vill bara fortsätta att läsa.