Avskalat och enkelt

Umeå Open Wendy Mcneill Torsdag 20.15 Och allt medan hon antingen plinkar på gitarren eller drar i sitt dragspel så samplar hon in sin egen röst (!) samtidigt som hon spelar, och bygger på så sätt upp både refränger, adlibs och körpaket helt utan teknikerhjälp. Hälften av människorna på Umeå Open förstår nog inte vad hon sysslar med under högerfoten medan hon spelar och sjunger ? och tro mig ? jag var tvungen att titta två gånger innan jag såg samplingsmaskinen framför hennes fot. Wendys musik är också den ganska märklig och definitivt helt omöjlig att sätta en passande etikett på. Enkla ackord på dragspelet som andas folkmusik. Den där kanadensiskt svårmodiga poprösten som gjorde att Ane Brum tog med henne på en Sverigeturne. Och så den där samplingsmaskinen som är mer Jens Lekman än Norrlåtar. Det är visserligen väldigt genresäkert, men efter 45 så avskalade minuter som Wendy, en gitarr och ett dragspel lämnas man ändå utan den där partyhöjaren man så gärna skulle vilja ha med sig hem.

Avskalat och enkelt

"Att se Wendy Mcneill live är en otroligt märklig upplevelse. Alldeles ensam på en scen som skulle rymma ett helt storband står hon mest där, popsnygg, rödhårig och ensam", skriver Kurirens nöjesredaktör Klas Granström efter torsdagens spelning med kanadensiskan.