Att kunskap är makt var en insikt som arbetarrörelsen tidigt förstod. Genom folkbildning kunde man få inflytande över sin egen situation och förändra den. Kulturen blev ett instrument för dessa strävanden. Studiecirkelverksamheten blomstrade. Under 1940- och 50- talen startades en mängd konstföreningar i Norrbotten. Det var arrangörsföreningar, vars syfte var att i god folkbildningsanda sprida kunskaper om god konst och konsthantverk. Det var autodidakternas årtionden.
Framväxten av ett relativt intensivt konstliv i Boden kan förklaras av stadens sociala struktur. En stor omsättning av välutbildade människor, vilka arbetade på länslasarett eller regementen, och som kom med impulser och kulturella vanor utifrån, kan naturligtvis gynna ett publikt konstliv.
Konstnärlig tillväxt
Det kan också en stark folkbildningstradition fylld av entusiaster med en stor bildningstörst göra. Att konststudiecirklarna under 1940- och 50 talen i Boden har haft betydelse för en konstnärlig tillväxt är det ingen tvekan om.
Ett namn som ofta nämns i de sammanhangen är June Montana Lorentz, född i Butte i Montana 1915 av svenska föräldrar. Hon kom sedan pappan dött att tillsammans med mamman att flytta till Boden, där hon växte upp. Montana Lorentz var egentligen ett artistnamn, hon gifte sig Lorentsson.
Ett annat namn som är självskrivet i de här sammanhangen är Bertil Linné. Han och en studiekamrat handplockades, under deras utbildning på Konstfack i Stockholm, till assistenter åt Einar Forseth, en av trettiotalets stora svenska konstnärer.
Bertil Linné berättade själv att tiden hos Einar Forseth var hans mest lärorika studietid. Linné och kamraten åkte runt Sverige i baksätet på Forseths stora Buick och dekorerade tak i kyrkor. "Mäster kom med en skiss och sa, lägg upp den här pojkar! Så målade vi upp alltihop och sen kom mäster tillbaka och lade på lite högdagrar och några accenter och sedan signerade han, och så åkte vi vidare."
Intressegemenskap
Detta pågick några år, men i samband med beredskapstiden kom Linné att återvända till födelsestaden Boden, i slutet av 1930-talet. För många andra var studiecirkelverksamheten starten på deras konstnärliga bana. Jan Olof Marner och Stig Sandberg, Rune Wanler och Stig Winnerskog möttes alla i en intressegemenskap runt måleriet.
Även regementena i Boden drog till sig många begåvningar. Thorgren, från Åsele, blev kvar som stamanställd vid försvaret efter sin värnplikt. I slutet på fyrtiotalet gick han ett år på Otte Skölds målarskola, samma skola som för övrigt Lorentz gått på. John Thorgren kom att lämna Boden för Stockholm i slutet på femtiotalet för att sedan återvända 1991.
Han och en annan Åselebo, Ingvar Jigrud, fann varandra i en gemensam bildsyn. Det berättas att när Ingvar Jigrud kom till Boden, hette han Jonsson och bodde inackorderad i ett hyresrum. En månad hade han inte pengar att betala hyran så han erbjöd hyresvärden en tavla som han målat av Harsprånget innan kraftverksutbyggnaden. Tavlan var målad år 1943 och signerad Ingvar Jonsson. 1957 kom han tillbaka och signerade om tavlan till Ingvar Jigrud. Rätt namn på rätt plats!
Paris och Spanien
Andra namn, löst lierade till den krets som senare skulle benämnas "Bodenskolan", är Gösta Näsvall, Bror "Brockas" Zackrisson, Hjalmar Rönnbäck, Gösta Hedström, Sven Bohman och Jean Carlbrandt. Lorentz studiecirklar ledde så småningom till studievistelser i Paris för en del av deltagarna. Både Lorentz och Stig Sandberg kom iväg till Paris och han även till Spanien och tillbaka.
På sin väg mötte han Västerbottensmålaren Helge Lindens puristiska måleri som han tog till sitt och som kom att inspirera fler av Bodenmålarna. Både Wanler, med sitt senare koloristiska och rastlösa måleri, och naturlyrikern Stig Winnerskog har i början av sin målarkarriär anfäktats av Lindens renhetsiver.
Brinnande konstintresse
Hjalmar Rönnbäck, som bodde i Svartbjörsbyn, var även han en målare men gjorde sig även känd som skulptör med ett kraftfullt formspråk.
Det finns några skulpturer av honom i kommunal ägo, bland annat en grupp svalor som svirvlar genom luften utanför åldringscentret Ågården i Boden. Alla i den så kallade "Bodenskolan" har nu gått ur tiden och med dem det som band dem samman, det brinnande konstintresset.
Den svenske juniormästaren i backhoppning, Tex Berg, gick på konstfack i Stockholm 1953-59. Han kom till Boden i början av sextiotalet som nyexaminerad bildlärare och representerar en ny viktig utvecklingsfas i det norrbottniska konstlivet, den generation av högskoleutbildade konstnärer som återvänder till länet, tack vare det konstliv pionjärer, som de i "Bodenskolan", utvecklat. Han kom att inspirera många av sina elever till konstnärliga karriärer, bland andra även undertecknad.
Nästa avsnitt: Konsten i Luleå