Sveriges bästa MC på svenska, det har han varit länge nu Organism 12. Och ännu år 2005 så ser jag ingenting som kommer att ändra på detta faktum.<br>PDOL:s hiphop-bokningar i år säger väl också precis detta. Organismens senaste platta (undantaget det nya mixtejpet Garotta di Ansjovis) kom 2003. Han blir fortfarande bokad på en av landets största festivaler.<br>Inledande You can hate me Now-beatet som Nas gjorde till klassiker för snart sex år sedan passar Organism 12:s flerstaviga, aviga stil som hand i handske. Diamanttårar är fortfarande en lysande raplåt, men teknikstrulet som sabbar slutet, plus det faktum att spelningen tar slut lika fort som den har börjat (ge karln mer scentid!) kan inte ge Organismen och hans numera rappande Dj, med namnet Large mer än tre i betyg.<br>Avslutningsfrasen är dock lika lysande som träffsäker detta svenska hiphop-år. ?Vi gör riktig hiphop som svensk rap ska låta. Inte nån jäkla skit som Fronda? säger Organismen från scen.<br>Danne och Kihlen i Snook förbryllar mig fortfarande trots att det snart är ett år sedan deras högst mediokra ?Vi vet inte vart vi ska men vi ska ta oss dit? kom ut. De är fantastiska rappare med ett refrängsinne som hade fått självaste Nate Dogg att rodna, men envisas fortfarande med att dränka talangen i såsiga hårdrockgitarrer och slentrianmässiga NRJ- poppastischer.<br>Jag tycker det är fruktansvärt synd. Som hiphop hade Snook tagit över det Organismen fortfarande håller i. Som popmusik är de endast en axelryckning. Trots en attityd och dragningskraft kring sina personer som är fullt jämförbar med The Tough Alliances.<br>
