Att mäta ytan där den är som djupast

"- Är det ett trevligt rum?
- Nej, det är ett mycket otrevligt rum.
- Och varför vistades Ni då där?
- Man måste mäta ytan där den är som djupast, när man mäter ytdjupet, Sir."
För mer än tio år sedan skrev Susanne Sörensen dessa rader i diktsamlingen Perenna växter (W&W).
När jag läser Sisela Lindbloms De skamlösa får Sörensens ord en plötslig aktualitet. För att mäta ytdjupet där det är som djupast måste man som sagt var ibland vistas i mycket otrevliga rum och i sin bok har Lindblom inrett flera stycken, olidliga att befinna sig i.
Flera veckor innan boken hade kommit ut orsakade den debatt till följd av en intervju med Sisela Lindblom - nuförtiden främst verksam inom teatern och författare till böckerna Lisa för själen och Jägarinna - där hon uttryckte sin motvilja mot lyxkonsumtion vilket fick bloggare och skribenter att gå i taket. Följden blev den så kallade väskdebatten.
Boken då?
De skamlösa handlar om Tito och Nathalie, två unga kvinnor som arbetar tillsammans på en damtidningsredaktion. De skriver om yta, tänker i yta, lever i yta. Tito som sedan barnsben planerat och gjort klippböcker om sitt eget bröllop ser en möjlighet att förverkliga sitt stora projekt när hon träffar Erik, föga framgångsrik i själva verket, men på ytan - det enda som räknas - ser det snyggt ut med juristexamen och fin familj.
Nathalie, den lite mer komplicerade av huvudkaraktärerna, drömmer om att göra porrfilm med kvinnor i huvudrollen och får för sig att söka skådespelarna genom nätets eskortförmedling. Kanske kan hon på köpet rädda någon undan misären i öst?
Erik i sin tur snubblar runt i tillvaron och eggar sig själv i sexuella fantasier som innebär ett rikligt mått av förnedring av kvinnor.
Historien berättas i kapitel där Tito, Nathalie och Erik i tur och ordning beskriver samma situation från sin horisont, utan egentlig kontakt med någon utanför det egna jaget.
Det är smärtsam läsning, tung svart satir som skänker rysningar längs ryggraden. Kan detta vara människan?
Ett av de mer intressanta inläggen i debatten som föregick boken gjordes av tidskriften Bangs chefredaktör som menade att mannen håller på att bli helt överflödig i den kommersiella kulturen, där kvinnornas kärlekshistorier med andra kvinnor och viljan att behaga andra kvinnor dominerar. Den manliga blickens betydelse har minskat och mannen får numera nöja sig med skenet av kvinnans åtrå i stället för att vara dess fokus. Mannen helt enkelt utkonkurrerad av en handväska, om man så vill. Ur det perspektivet blir läsningen av De skamlösa meningsfull, får mig att uthärda den ekande tomheten.