Att hitta det rätta ljudet

Hur låter det när någon är väldigt smutsig? Det är en av många kluriga frågor som skådespelaren Staffan Hammar fått fundera på när han nu tar klivet från scenen till radioteater för barn. Nästa vecka debuterar han som regissör för serien Sagor och sånt i P4 riks, ett samarbete mellan Sveriges Radio och Teater Scratch i Luleå.

Kultur och Nöje2005-08-16 06:30
På teaterscenen tar man hjälp av scenografi, ljus, kostym och smink för att berätta en historia. På radioteaterscenen är man hänvisad till ljudet. Ständigt surrande flugor för kanske tankarna till smuts, men det slafsande ljudet som uppstår när grisar äter fick regissören skapa själv genom att lapa i sig yoghurt och banan i rekordfart utan sked, direkt ur en skål.<br>&nbsp;? Det gäller ju att hitta det perfekta ljudet och många måste man därför skapa själv, alltefter behov, berättar Staffan Hammar och hyllar ljudteknikern Christoffer Demby, som han arbetat tillsammans med.<br>&nbsp;? Vi har samma ljudreferenser, tänker i samma banor. Han vet dessutom hur man gör för att få fram det där riktigt rätta ljudet.<br>Som skådespelare har Staffan Hammar medverkat i flera radioteaterproduktioner genom åren. Bland annat i Jalle Lindblads prisbelönta uppsättning av Eyvind Johnsons Strändernas svall.<br>Kontakten med barnradion är av senare datum. I början av året läste han Jan Gustavssons Är du en tjuv, Lasse? i en serie program i P3, producerade av Ingela Lekfalk. Det är också hon som föreslog ett samarbete med Teater Scratch, med Staffan Hammar som regissör.<br>Under samlingsnamnet Sagor och sånt sänder P4 riks fem dramatiserade barnböcker, som handlar om allt från snoppfunderingar till jultomtar och hur det är att vara riktigt sur, till flickor som förvandlas till svin. Uppläsare är Anna Azcárate och dessutom medverkar en rad skådespelande barn, med sexårige Edvin Lindberg, hans storasyster Lovisa, Emma Brännholm, David Wiklund och Hampus Pamrén i olika roller.<br>&nbsp;? För mig har det här varit som en kurs i barnradiohantverkets ädla konst, säger Staffan Hammar, som under det senaste året varit mer eller mindre studieledig från Teater Scratch.<br>Han konstaterar att botten gått ur barnteatermarknaden, vilket fått konsekvenser för de fria teatergrupper som ägnat merparten av sin produktion åt barnteater.<br>&nbsp;? Den arbetsinsats vi lägger ner på våra produktioner motsvarar inte längre det antal föreställningar vi kan sälja. Tidigare sålde vi kanske 40 föreställningar av en uppsättning, nu kanske den siffran är sju.<br>Har slagit igenom<br>Bristen på pengar är naturligtvis en av orsakerna, men kanske ännu viktigare är avsaknaden av kommunala samordnare. Det vill säga en och samma person som köper in och turnélägger barnteater- och musikföreställningar till skolor och barnomsorg.<br>&nbsp;? Den stora förändringen som kommunerna gick igenom på 1990-talet slog igenom med full kraft för några år sedan. Plötsligt försvann tjänstemän som vi talat med i tio år och vi hänvisades till varje rektorsområde eller till olika ombud som förfogade över små potter med pengar till kulturändamål. De kommuner som fortfarande håller sig med kommunala samordnare med egen budget för kulturinköp har klarat sig förhållandevis bra genom åren, medan de andra är förlorare, säger Staffan Hammar.<br>&nbsp;? Det är synd att barn inte får se levande teater och tråkigt att barnkultur lämnas över till kommersiella krafter.<br>Vid det här laget har Teater Scratch funnits i 17 år. Förutom samarbetet med Sveriges Radio arbetar gruppen tillsammans med Norrbottensteatern kring en gemensam pjäs skriven av Tove Alsterdal, med premiär under hösten. Själv är han inbokad på en liten turné med berättarteatern Vilda Wilda och pjäsen Mental Whiplash är också aktuell.<br>&nbsp;? Vi har överlevt som grupp mycket genom vår förmåga att möta förändringar. Det går inte längre att vara en hel grupp anställda, de bidrag vi fortfarande får från stat, kommun och landsting är små så vi måste tänka i nya banor. Bland annat spelar vi konferensteater i samarbete med olika företag, något som efterfrågas mycket.<br>De ekonomiska villkoren gör att förändringarna kommer att bli stora inom scenkonsten för barn under de kommande åren, tror Staffan Hammar.<br>&nbsp;? Risken är att barnteater inte längre får vara konst, utan alltid måste kunna värderas utifrån en nyttoaspekt. Barnteatern kanske kommer att bli ännu mer pedagogisk än den är i dag för att motiveras. I Scratch har vi ofta spelat teater som legat nära aktuella samhällsfrågor, vilket inte står i motsättning till begrepp som kvalitet. Men mångfalden är viktig. Det måste få finnas olika slags teater.<br>?Kvalitet kostar pengar?<br>Producent för Sagor och sånt är Ingela Lekfalk på Sveriges Radio Norrbotten, som genom åren stått bakom en rad framgångsrika och prisbelönta barnradioproduktioner.<br>&nbsp;? Vi har en rik tradition av bra barnradioproduktioner, något som inte minst beror på våra duktiga ljudtekniker.<br>Hon säger sig inte ha några större problem med att motivera kostsamma barnradioproduktioner.<br>&nbsp;? Kvalitet kostar pengar och barn är kräsna, men just nu är möjligheterna till sändningar bättre än någonsin och barnen finns också med i de pågående interna diskussionerna om radions framtid.<br>Barnradion sänder dagligen fem minuter i P3 och tolv minuter i P4 riks. Dessutom sänder Sveriges Radio 15 minuters teater under varje lov, något som tidigare bara gällde under sommarloven.<br>&nbsp;? Drömmen vore ett längre magasinsprogram, med programledare som talar direkt till barnen, säger Ingela Lekfalk.<br>För Staffan Hammar har regiuppdraget givit mersmak.<br>&nbsp;? Jag har ju jobbat med berättarteater i många år, så radioteater ligger väldigt nära till hands för mig. Dessutom har jag många idéer, så jag hoppas på en fortsättning.<br>
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!