Att döma andra genom sig själv

Kultur och Nöje2006-10-19 06:00
Genom sig själv känner man andra. Det var så vi brukade säga, i ilska eller för att retas där på minnets fjärran skolgårdar när någon fällt en kritiserande kommentar. Ibland förenklade vi det till "den som sa det han var det".
Vi hade mer rätt än vi förstod - i sin nästa ser människan sig själv. De egenskaper vi själva inte besitter eller har någon som helst relation till har vi svårt att upptäcka hos den andre. Kanske kan vi aldrig ens upptäcka något annat än det vi själva känner igen.

Maria Borelius försvarar att ett bolag med adress på någon kanalö äger hennes sommarbostad med att alla andra ju har ordnat det så. I hennes grupp gör hon därmed inget underligt.

Tobias Billström försvarar rege­ringens hårda tag mot bidragsfuskare i en intervju i Aktuellt med att alla ju faktiskt ska göra rätt för sig, själv tänker han nu ställa allt tillrätta vad det gäller hans egen underlåtenhet. Han är själv en fuskare, därmed känner han igen andra när han ser dem.

en god vän som brukar säga att hon tycker att det är sexigt att betala skatt. Det tycker inte alla och den som inte värnar den offentliga sektorn eller anser att vi tillsammans ska dela varandras bördor samhälleligt har kanhända en annan moral när det gäller skatter och avgifter. De tillhör en annan grupp, ett annat gäng där reglerna och åsikterna är andra.
Känner man ingen som bidragsfuskar blir man ju lite förvånad när just den frågan får ett så stort utrymme i en budgetproposition. Känner man igen sig själv som fuskare är det däremot inte så märkligt att man går på jakt efter dem som man tror gör allt för att smita undan - enligt den mänskliga logiken gör ju då nämligen alla det, genom sig själv känner man andra.

Allt faller till syvende och sist tillbaka på en själv. Vem är jag, vilka värderingar har jag, vad är rätt eller fel för mig. Med avstamp i jaget kan vi sedan gå vidare till gruppen, det sociala sammanhanget, till samhället.

diskussioner väcker många intressanta frågor - inte bara om privatmoral utan kanske mest om gruppens moral. ­Frågor som sträcker sig mycket längre än till några fuskande ministrar. Plötsligt öppnar sig en diskussion om hela samhället - hur vill vi att det ska se ut? Hur ska vi fördela bördorna, inkomsterna, rättigheterna och skyldigheterna?
Äntligen får vi en politisk debatt där alla kan delta, där alla har åsikter, där många röster vill och kan höras. En tydligare polarisering, det som länge känts dunkelt får klarhet.
Därmed kan vi ansluta oss till en annan gammal sanning: Det finns ingenting ont som inte har något gott med sig. Demokratin måste erövras varje dag. I tystnaden händer inte mycket - det är i det ständiga samtalet med varandra vi människor blir till.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!