Johanna Lindbäcks senaste bok Jan Svensson utspelar sig på bostadsområdet Tuna i Luleå. Huvudpersonen Jan Svensson bor med sin pappa och hans pojkvän på Tunastigen 33, Johanna Lindbäcks egen hemadress fram till fem års ålder.
– Jag tycker Tuna är ett så fint område. När mina föräldrar flyttade dit var det ett område där man fick lägenhet utan att ha stått så länge i kö, det var mycket invandrare, mest finländare på den tiden. Om man kommer till Luleå och inte har några kontakter, var hamnar man? Jo, Tunastigen. När jag pratar med människor nu så verkar det som att det fortfarande är samma typ av område, det har en dålig stämpel. Men Tuna är ju jättefint, det är nere vid vattnet, det är nära stan, det finns fotbollsplaner. Helt fantastiskt. Om man flyttar från Stockholm och hamnar på Tuna skulle man ju tänka ”shit vad fint det är här”.
Och flyttar från Stockholm är precis vad Jan Svensson gör. Han är 11 år och ska börja femman på Tunaskolan, i en ny klass och en ny stad där han inte känner någon alls.
– Det är lite det boken handlar om, hur man gör när man är helt ensam och ska forma alla relationer. Man känner ingen och har ingen koll på nånting. Det kan ju var både positivt och lite negativt att flytta, en del älskar det och en del hatar det, och de flesta är väl någonstans mitt emellan. Och den här killen genomgår det här men ganska extremt.
Att Jan Svenssons pappa har en pojkvän är inget som Johanna Lindbäck låtit ta upp någon större plats i boken. Det är så det ser ut idag, menar författaren.
– Några av hans klasskompisar reagerar på det och tycker det är lite speciellt, men det händer så mycket annat också som är viktigare än att han har två pappor. Det behöver inte vara så idag att man har en mamma och en pappa som är gifta hela livet och bor i en villa.
Utöver just adressen Tunastigen 33 finns det ingenting med Jan Svensson som är självbiografiskt. Själv lämnade Johanna Lindbäck Luleå efter studenten för över 20 år sedan, först för Umeå och sedan vidare till Stockholm. Hon har aldrig själv gått på Tunaskolan. I Jan Svensson är det fjärde gången hon använder sig av Luleå som spelplan i en bok, något som inte är någon slump.
– När jag växte upp fanns det inga böcker som utspelade sig här, så det är helt medvetet att jag valt just Luleå, på grund av det magra utbudet. Om man skriver en bok som utspelar sig i Stockholm är det ingen som säger något, men om det är i Luleå frågar folk direkt ”varför valde du det?”. Det är lite udda. Jag hoppas barnen som går på Tunaskolan som läser den tycker det är kul att känna igen sig.
Boken är skriven för barn i åldrarna 9 till 12, men Johanna Lindbäck menar att även äldre läsare kan uppskatta historien om Jan Svensson och hans liv i en ny stad.
– Min pappa är 73 och han älskar den (skratt). Han blev så förtjust i just papporna, vilket förvånade mig lite.
Inom en snar framtid kommer boken finnas att tillgå på diverse bibliotek runt om i landet. Och vill det sig väl kanske det inte är det sista vi hör från Jan Svensson.
– Jag har funderat litegrann på att skriva en fortsättning, stanna kvar på Tunastigen 33. Men jag har inte bestämt mig än, vi får se.