– "Vampyrer" är ett skräckdrama – egentligen en allegorisk berättelse om åtrå, lust, svartsjuka och ensamhet i en samtida vampyrkontext, ganska olik sin mytologiska förlaga, säger Martin Sundbom, regissör.
Vampyren Victor lever på kråkor. Han är livrädd för att förvandlas till ett monster och bor med sin äldre skapare i en stuga i utkanten av en ort i Norrbotten. De är outcasts, men så förälskar han sig i Elinor som deltar i samma rollspelsförening. En dag besöker hon Victor i hans hem med syfte att förföra honom och bli biten.
– Det har varit ett ganska svårt och läskigt arbete att sätta upp en pjäs som har en fot i verkligheten och den andra i fiktionen. Samtidigt öppnar det upp för fantasin i berättandet. Bitas eller inte bitas – egentligen rör sig historien runt längtan efter det förbjudna, lusten att utforska erotik och sin sexuella identitet, säger Martin Sundbom.
Pjäsen är skriven av Manda Stenström som valt ett lite annorlunda perspektiv. I hennes berättelse är det den unga Victor som vill förbli en god människa, medan hans förövare, en äldre kvinna, tar för sig av blod och lustar. Dessutom är det Elinor som är förförerskan, inte unga Victor.
– Vanligtvis är det tvärtom – en manlig förövare och ett kvinnligt offer. Manda har uttryckligen skrivit pjäsen från en ung killes perspektiv, även om han är vampyr. Jag menar våld, sex och att ta för sig är vanligtvis manliga attribut i många samtida historier, säger Martin Sundbom.
Skådespelaren Erik Kaa Hedberg har rollen som Victor och säger sig stundom få gräva djupt för att hitta tillbaka till sina egna tonår.
– Det har varit ett spännande arbete där jag tvingas påminna mig själv om att jag gestaltar en tonårspojke som, förutom att han blir förälskad i en människa, även slåss för att bli fri från min härskare. Han lever som sagt på kråkor och har ännu inte smakat människoblod, säger han.
Mord och blod ingår i vampyrvärlden, vilket också kommer att ske i denna uppsättning. Och för skådespelarna har det varit ofrånkomligt att lämna logiken bakom sig.
– Vi är monster. Det kan vi inte förneka, samtidigt är det en berättelse om relationer och känslor. Pjäsen hade nog kunnat spelas utan övernaturliga inslag, säger Linda Wincent och Mia Blomberg, som har de kvinnliga rollerna.
Ensemblen utlovar en läskig, spännande och suggestiv berättelse där mycket händer under denna enaktare på 70 minuter.
– Det sker dock bitvis dråpliga möten i sökandet efter erotik och förälskelse. En blandning mellan "Låt den rätta komma in" och "True blood". Därför bör man inte ta med sig barn för att se just denna pjäs, säger Martin Sundbom.