Återvinningens sanna väsen

Återvinningen - det måste vara en av den offentliga sektorns mest sympatiska affärsidéer. kanske är det också en jobbig plats att besöka för den sant marknadsliberale medborgaren, alltså den där typen som ser pengar i allting. " Det här är alldeles för billigt och det där... och hur kan de bara ta en femma för den där vasen?" Kan det här verkligen vara en nödvändig kommunal inrättning?
Vi andra går omkring i den djupt folkliga godisbutiken och det är stört omöjligt att inte komma ut därifrån med åtmonstone någon liten sak som man inte visste att man behövde. Det kan handla om en bok, en soffa, en ful askkopp, en gammal dörr eller en bra spade. En riktig Diversehandel.
Skaldernas Frankrike, till exempel. Albert Bonniers förlag 1948. En antologi där Holger Ahlenius samlat svenska författares dikter om Frankrike, med teckningar av Yngve Berg. Bland annat Bellman, Anna Maria Lenngren, August Strindberg, Birger Sjöberg, Frans G Bengtsson, Josef Kjellgren och Gunnar Ekelöf bidrar med dikter.
Allt detta för en rejäl femkrona.
Allra sist i boken två dikter av Gunnar Ekelöf. Den första heter Claude Lorrain och skrevs utifrån en målning av 1600-talsmålaren Lorrain. Den andra dikten handlar om hans intryck av den hårt skulpterade parken runt Versailles. Allt tycks vara perfekt, natur och kultur i harmoni, men Ekelöf är inte nöjd. Han ser något annat och i diktens sista strof uttrycker han sitt tvivel:
" O vad fattas
när intet felar!
O flykt som stelnat!
O pil som helar! "

Jag menar, så länge Återvinningen får vara kvar lever vi i ett fint och civiliserat samhälle.