Två decennier har passerat sedan författaren bakom pseudonymen Nikanor Teratologen gjorde skandal med sitt rabulistiska, surrealistiska och samtidigt nattsvarta förstlingsverk. Någon minns kanske hur låntagare förfasades, hur förlaget Norstedts avkrävdes en förklaring och hur kritiker beskyllde den ene efter den andre stackars författaren för att ligga bakom texten. Nu ska det i vilket fall firas. Färsk från tryckeriet kommer en påkostad jubileumsutgåva av alstret, sambunden med uppföljaren Förensligandet i det egentliga Västerbotten.
Rak berättelse
Det smäktande vackra klotbandet rymmer 500 sidor olustigheter, saltade med hillersbergska kolteckningar av illustratören Andreas Kalliaridis och pepprade med en uppsjö efterskrifter. I lovkören finns den nyligen bortgångne författarvännen Stig Sæterbakken, Erland Törnegren (Teratologens förste förläggare på Norstedts), författaren Carl- Göran Ekerwald samt den nuvarande förläggaren på Vertigo förlag, C-M Edenborg. Den sistnämnde tecknar en osedvanligt nykter och rak berättelse om bokens trassliga historia medan de övriga skribenterna bjuder kompletterande aspekter på föreliggande, mycket märkliga författarskap.
Det finns en hel del att säga om Nikanor Teratologen och hans apokalyptiska universum. Den kontroversiella debutromanen påstås, i En kär väns förord, vara de kvarlämnade anteckningarna efter 11-årige Helge Holmlund där denne berättar om sitt liv med sin morfar och deras sadomasochistiska förhållande. Deras sysselsättning rör sig vanligen om våldtäkt, mord, andra sexuella grymheter och filosofiska grubblerier.
Teratologens författarskap är intressant av flera anledningar, inte minst för hur det kommit att omvärderas under dessa 20 år. Bläddrar man tillbaka till gamla, rasande pressklipp ser man att den argaste av alla förmodligen var författaren Åke Lundgren som menade att Äldreomsorgen i Övre Kågedalen smutskastade boende i trakten. "Detta är inget annat än ett kränkande förtal av en bygd och dess människor, ett förtal som inte kan få stå oemotsagt! Författaren må vara ett geni, på gränsen till galen, men han har för länge sedan passerat gränsen för all anständighet.", skrev han i sin recension. I detta ärende var emellertid Lundgren ensam om att vara initierad. I stället kom andra skribenters omdömen att dominera den påföljande debatten. Då togs det främst fasta på berättelsen rasistiska, nazistiska eller misogyna inslag. Därmed var Norstedts ute ur leken, och Teratologen var en förlagslös författare för en tid framöver.
Tydlig kultstatus
Sedan dess har berättelsen på skelleftebondska successivt kommit att lyftas upp och hyllas av författarkollegor, efterkloka kritiker och akademiledamöter - som ett modernistiskt mästerverk. Det kan tyckas otroligt, men detta är den tredje upplagan av Äldreomsorgen, på svenska. Därutöver har den alltså utkommit på norska, samt getts ut under titeln Assisted Living i USA. En tysk översättning sägs även vara under produktion. Förlaget Vertigos påstående att Nikanor Teratologen "skrivit in sig i den läsande allmänhetens hjärta" genom sina romaner om karaktärerna Morfar och Pyret får dock tas med en nypa salt. Däremot har hans böcker fått en klar och tydlig kultstatus. Om inte annat talar 20.000 sålda exemplar sitt tydliga språk.
Att en bok av detta slag når sådana framgångar väcker såklart frågor. Är det all kontrovers, eller är det Niclas Lundkvists (som författaren egentligen heter) avancerade litterära stil och sitt hatiskt livsbejakande raseri som berett honom plats bredvid andra norrländska författarskap som Sara Lidmans och P.O. Enquists? Själv har han påstått sig vilja fästa uppmärksamheten på det kärlekslösa samhälle vi lever i, "lugnt och välordnat på ytan, men rovdjurslikt och sataniskt under den".
Oavsett vilket driver Äldreomsorgen onekligen ut demonerna för allmän skärskådan. Horace Engdahl har beskrivit processen som att Teratologen "deltar i förnyelsen av de värden som han förbannar", och att han antagligen förstår det, "därav det kalla raseriet". Torbjörn Säfve är ytterligare en som är beredd att understryka den tesen. Enligt honom är Teratologen främst en speglare av samtiden:
- Jag ser beskrivningen av morfars hus, med luntorna av nazistisk litteratur som själva sinnebilden av den västerländska världen.
Med denna praktupplaga av de två första romanerna torde hur som helst författarens status som 90-talets störste undergroundförfattare vara befäst - även för dagens unga läsekrets, som bara var små pyren då det först begav sig.