En individens kamp mot kollektivet om man så vill, eller om den enskildes rätt att få välja förnyelse framför tradition.
Om samma frågor handlar Blod rödare än rött. Ändå är perspektivet på ett plan helt omkastat. Där pappan i den förra romanen stod för värnande av traditionen och familjehedern, visar han sig – då vi nu får ta del av hans egen historia – tidigare i sitt liv ha fört en kamp mot just detta.
Ramberättelsen är tunn. Amár träffar sin far Casim på ett café i Eskilstuna och vi kastas därpå direkt in i pappans historia. Casim var i sin ungdom en rebell som slogs mot en sadistisk lärare, en hetlevrad mor och en hel vuxenvärld präglad av ilska och kontrollbehov.
Casim vägrar acceptera de kvinnor som familjen tycker att han ska gifta sig med. Istället väljer han den unga Jamila. Men någon lycka väntar inte de två efter deras bröllop. Vuxenvärldens tentakler visar sig vara längre än vad det unga paret anar. Den irakiska militären kommer till staden för att tvångsrekrytera soldater. Casim förs till fronten och fångas i den mansroll som för många ska sluta i en kista. Jamila fastar i motsvarande kvinnoroll, med hierarkins underförstådda rätt förtrycker och misshandlar Casims mor den unga svärdottern. För att inte förstöra läsningen för den som tänker läsa boken, ska jag inte avslöja mer om handlingen.
Det skulle vara lätt att kritisera rent litterära brister i Asaads sätt att skriva, som att språket är överlastat av adjektiv och att vissa karaktärer blir för svartvita, men det här är en berättelse som till stora delar bärs av sin angelägna historia. Ofta skymtar det mest intressanta just i det som inte sägs. Bakom det som ter sig som en oförsonlig hållning vuxna-barn, där örfilar, slag och förolämpningar ska få barnet att välja ”rätt” väg, skymtar dels en tradition där de vuxna själva en gång uppfostrats på samma sätt, dels omvärldens dom om barnen tar en annan väg än den allmänt accepterade. Men i Casims fall handlar det om något annat, en känsla av skuld för att den egna friheten vunnits på familjens bekostnad, att han är skyldig att ge något tillbaka, värna familjens traditioner genom sina barn.
Den man som i Stjärnlösa nätter framstod som hård och oförstående blir här till något annat: En man som slagits mot traditionen men som också fått erfara hur svårt det är att helt frigöra sig från den.