Genom sitt arbete på Framnäs Folkhögskola, med början på 70-talet, spelade Arno Gullberg en framträdande roll inom utvecklingen av gehörsspel i Sverige. Boken är skriven av Piteåbaserade författaren KG Johansson i samarbete med Arno Gullbergs dotter Anna-Karin Gullberg, lektor på musikhögskolan i Piteå. KG Johansson har både varit elev åt och kollega med Arno Gullberg. Han menar att det var en självklarhet att skriva boken.
– Arno var en fantastisk musiker. Och så vitt vi har kunnat hitta var han den första i norden som hade undervisning i jazzmusik på en högre musikutbildning, inom vad som kallas gehörsspel.
Arno Gullberg växte upp utanför Kalmar. När hans dåvarande fästmö (och senare fru) fick anställning som pianopedagog vid Framnäs i slutet av 50-talet följde Arno med. De följande åren spelade han i ett flertal band i trakten och fick till slut själv anställning vid folkhögskolan. På den tiden var det många som såg hans undervisning som kontroversiell.
– När Arno började undervisa i gehörsspel på Framnäs 1971 fanns det ingen tradition. Många av hans elever såg gehörsspel som ett hot, det krävde övningstid som de kunde ha använt till sina sonater. Bara några år tidigare hade det till och med varit förbjudet att spela på gehör eftersom det ansågs skada musikaliteten. Därför ville vi titta närmare på Arnos verksamhet i relation till musikutbildningarna i dag, hur han påverkat både Framnäs och musikhögskolans syn på gehörsspel och improvisation.
I och med Anna-Karin Gullbergs inblandning har boken även en personlig prägel och skildrar inte bara musikern utan också människan Arno Gullberg. Anna-Karin Gullberg menar att det har varit en märklig men rolig upplevelse att skriva en bok om sin egen pappa.
– Det blir ju en resa i ens egen historia när man skriver om något som är kopplat till den egna uppväxten. Jag har försökt ta saker lite ur ett musikperspektiv, men också lite om vem pappa var som människa, hans andra intressen och tankar och våra samtal om musik och pedagogik. Och att sen kombinera det med saker KG har berättat blir ju roligt även för min del, det blir lite fler bitar i pusslet kan man säga.
Slutresultatet har blivit en bok som författarna menar kommer tilltala både de som kände Arno Gullberg personligen, och även den som är intresserad av populärmusikhistoria eller Norrbottnisk lokalhistoria i stort. Även om Anna-Karin Gullberg inte tror att huvudpersonen själv hade varit särskild imponerad av boken om hans liv.
– Jag kan nästan höra farsan från andra sidan; ”Äh, det är onödigt, gör något annat” (skratt). Men det är ju ett speciellt skede i jazzhistorien och i Norrbottens lokalhistoria, så det har känts väldigt meningsfullt att göra det här.