– Det handlar om den här vardagliga cirkusen livet, om det som är nära. Familjen, säger hon.
Människan med sina fel, brister och tillkortakommanden visar 37-åriga Mia Hamari utan omsvep med sina skulpturer och målningar. Bandet är starkt till det djuriska och naturen, samtidigt som familjen är starkt närvarande. Som i träskulpturen Jonglören som hon säger skildrar hennes sons utveckling och försök att hålla alla bollar i luften.
– Han lär sig leva, gör misstag, som det är när man är ung.
Det är hemma kring huset i skogen i Simo som hon trivs bäst. Alldeles intill älven har hon sin utomhusateljé och njuter just nu av vad hon tycker är den bästa tiden på året för att vara ute och arbeta. Förutom trä tydligt märkt av väder och vind använder hon gärna delar från döda djur, till exempel hästman till hår, och sätter inga tydliga gränser mellan människa och djur. Vänner till henne brukar bidra med material av olika slag.
– Inspiration har jag redan massor, jag behöver bara materialet, det är det som sätter igång det.
I Sverige har hon bara ställt ut en gång tidigare, i Stockholm, men nu går hennes verk att se i Kalix konsthall till den 14 maj. Internationellt har Mia Hamari precis avslutat en utställning i Madrid, och i Berlin och Rovaniemi pågår just nu en utställning om tystnad tillsammans med flera andra skandinaviska konstnärer.
Det är med skulpturer hon helst arbetar. Egentligen tar målandet mest tid från skulpterandet, säger hon. Målningarna med hennes son som motiv tycker hon däremot var viktiga att ha med i utställningen.
– Det är ju livets cirkus, säger hon.