Årets osäkra baggar

2005 års mest sedda svenska film var Pistvakt. Den blev inte uppseendeväckande nominerad. Ofta är det en outsider - fjolårets Ninas resa, Fyra nyanser av brunt för två år sedan - som ställer sig mitt i strålkastarljuset framför förhandsfavoriterna och oss tafatta proffstyckare. Gissningarna blir inte lättare av så få klassiska baggesamlare gjorde filmer i fjol. Vi såg inget från vare sig Björn Runge, Josef Fares, Rikard Hobert, Ulf Malmros eller Lukas Moodysson (Moodyssons konstfilm Container räknas inte). I år lär kampen om bästa film stå mellan fem produktioner: hypade Farväl Falkenberg, Amir Chamdins Om Gud vill, queerrullen Keillers park, hiphopmusikalen Förortsungar och romantiska komedin Offside. Svårt för barnfilm Falkenberg är given, den blev en stor kritikerfavorit i ett annars tomt svenskt filmår. Förortsungar lär få det svårt eftersom juryn sällan berömmer barnfilm. Om Gud vill kan få problem eftersom den är ganska lik Falkenberg. Offside bör nästan vara med som en eftergift till den bredare publiken. Jag tror alltså de tre nominerade till bästa film blir Farväl Falkenberg, Keillers park och Offside. Ändå tippar jag att juryn känner sig tvungen att uppmärksamma Förortsungar och dess efterlängtade betongtema. Filmen ligger bra till för att nomineras till bästa regi (Catti Edfeldt och Ylva Gustavsson). Här kan också Suzanne Osten få en hedersnominering för sin Wellkåmm to Verona som inte kvalar in till bästa film. Även Falkenberg glider nog in här. Nyqvist är given Skådespelarbaggarna är ännu mer ett vågspel, men att Mikael Nyqvist nomineras till bästa manliga huvudroll för Underbara älskade är en lågoddsare. Mårten Klingberg ligger bra till för Keillers park, liksom Jonas Karlsson för Offside. I den kvinnliga klassen borde Haddy Jallow vara given för Säg att du älskar mig, en film som är en outsider i flera klasser, till och med bästa film. Cecilia Frode borde få Varannan veckas enda nominering medan Oldoz Javidi ligger bra till för Innan mörkret faller. Kanske är det svårt att bortse från Heartbreak hotel, fjolårets mest sedda svenska film. Blir det i så fall Helena Bergström eller Maria Lundqvist som nomineras? Och så har vi Eva Röse, förstås. Hon är ett av de bestående intrycken från science fiction-filmen Storm, också den en outsiderfilm som bör ge Jonas Karlsson en nominering för bästa biroll och dessutom kan få en reginominering. Bästa dokumentär är enklare att tippa: Alla mår bra, Alice och jag och The planet nomineras här. Gitmo och Vikarien faller på målrakan. Bästa utländska film brukar också vara en otippbar klass. Det enda man vet är att alla tre inte är amerikanska, att ingen av publikfavoriterna finns med (ingen Pirates, alltså, och absolut ingen Bond) och att tyska De andras liv är en av de tre. Allen i år? De två andra? Almodóvar går alltid hem i de här kretsarna och jag skulle sätta en slant på hans Att återvända. En Oscarsfilm kan också dyka upp, men blir det Capote eller Brokeback Mountain? Andra kandidater är danska Efter bröllopet, lika danska Dråpet och dokumentären Grizzly man. Regissörer som alltid älskas av juryn är fransmannen Francois Ozon (Tiden som finns kvar) och Woody Allen (Match point). Sedan kan man också välja mellan Babel och Syriana - båda blir det inte. Filmer som inte varit tillräckligt bra för de tyngsta klasserna men som juryn tycker förtjänar extrauppmuntran är i första hand Underbara älskade, Inga tårar och Storm. Här kan vi räkna med nomineringar för bästa biroller, manus och foto - men fotoklassen blir ändå till sist en målsnöreuppgörelse mellan Farväl Falkenberg och Om Gud vill.

Årets osäkra baggar

Att profetera om Guldbaggevinnare är som att kasta ägg från en karusell; alltid träffar man någon, kanske förtjänar de det, kanske inte. Det finns inte många röda trådar hos de senare årens Guldbaggenomineringar, förutom att den riktigt breda publikfilmen ofta får det svårt.